Det kändes som att debatten om konsumism och superdyra handväskor fördes i ett ganska syrefattigt och stängt glasrum. Men så slog verkligheten plötsligt in. Oväntat och brutalt.
Jag ser Cho Seung-Huis självmordsvideo, inspelad i pausen mellan dödandet på Virginia Tech. Det är en amerikanisering av de martyrvideos som självmordsbombare i Mellanöstern brukar göra. Det är det ena som är intressant. Det andra är vad han säger. Först en massa om hur plågad han kände sig. Men sedan kommer inlägget i svensk konsumismdebatt, han tittar neråt ibland och läser från manus, lite upphetsad men påfallande cool med tanke på vad som händer:
"Did you want to inject as much misery in our lives as you can, just because you can? You had everything you wanted. Your Mercedes wasn´t enough, you brats, your golden necklaces weren´t enough, you snobs, your trust fund wasn´t enough, your vodka and cognac [...] You had everything."
Rösten når till Stureplan, till Biblioteksgatan och Östermalm. En påminnelse om nåt som är lätt att glömma.