Platon i Vita huset

Rapporten om 600 000 döda i Irak går inte att skaka av. Jag kan därför inte låta bli att tänka på George W Bush när jag läser "Statsmannen" en av Platons dialoger. Den finns i del 4 av Jan Stolpes översättningar av P:s samlade som precis kommit ut.

Platons resonerar om hur en bra politisk ordning ser ut. Och som vanligt är P ingen överdriven vän av demokrati. Han jämför statsmannen med en sjökapten eller läkare. Det är specialistkunskapen som avgör. En skicklig statsman har rätt att sätta sig över lagen, så länge besluten är för allas bästa och "utgår från män som kan [...] erbjuda sitt yrkeskunnande som är starkare kraftkälla än lagarna". Hans resonemang träffar rätt bra på hur Bush och neokonservativa filosofer ser på uppdraget som president.

Men den upplyste experten är ett ideal, konstaterar P några sidor längre fram. Och idealet finns inte, för människan är svag. Men däremot finns styresmän som tror att de uppfyller idealet – som Bush. P:s dom över de som låter ideal och ideologi gå före lagar och verklighet blir därför hård: "Men när en ensam styrande handlar i strid med både lag och sedvänja men uppträder med samma anspråk som en kunnig styresman [dvs idealet/min anm] och hävdar att man måste bryta mot skrivna regler när detta är det bästa, medan det i själva verket bara är begär och okunnighet som styr hans härmningsförsök – då ska vi väl alltid kalla en sådan människa en tyrann?"

Det är himla kul att läsa Stolpes översättningar. Språket är lite hemingwayskt. Och dialogernas yttre ram är alltid underhållande: vin, baksmälla och drömmar om sex med små pojkar. Europas kulturarv.