Fackförbud

Snö på morgonen. Nu börjar de veckor när jag varje dag längtar efter att emigrera. På pendeltåget blev jag ännu dystrare när jag läste i senaste The Nation hur den amerikanska administrationen nu förbjuder fler grupper att organisera sig fackligt. Arbetsmarknadens lagar bygger på att skapa osäkerhet och problem om man vill organisera sig i USA. En majoritet av landets arbetare vill vara medlemmar, men bara drygt tio procent är organiserade. Forskningsrapporter visar att rädsla är en avgörande orsak att inte gå med i facket. Och rädslan är befogad. Risken är stor att man får sparken.

Nu har NLRB, som möjligen kan beskrivas som en arbetsdomstol, beslutat att arbetsledare på låg nivå inte längre ska tillåtas organisera sig fackligt. Sedan 1947 har arbetsledare på högre nivå varit utan fackliga rättigheter. Undantagna är också bl a tillfälligt inhyrd arbetskraft, rörelsehindrade(!) och i många delstater även delstatligt offentliganställda. Frihetens arena krymper.

Och i Sverige driver regeringen på med sina höjda a-kasseavgifter. Vad händer med förbund som Handels och Hotell/Restaurang? Fack med många små arbetsplatser, många oseriösa arbetsgivare och därför så viktiga.

I går hade Arena seminarium om Petra Östergrens artikel i senaste numret. Den som ifrågasätter vänsterns och feministernas syn på prostituerade. En provocerande och kontroversiell text. Seminarielokalen på ABF var knökfull. Diskussionen bra. Kristina Hultman menade att Petras artikel är intressant och väcker väldigt viktiga frågor. Men påpekade det svåra i att ta steget från hennes berättelse om prostitutionsdebatten till konkret politik: hur ska lagstiftningen se ut, etc.