fredag, november 03, 2006

Bush faller

På tisdag är det kongressval i USA. Dom som säger att demokrater och republikaner är samma skit är antingen politiska analfabeter eller cyniker. Nu verkar det som att demokraterna kan vinna tillbaka representanthuset, kanske till och med senaten. Det vingklipper Bush. Då är han slut, finito och snart historia. En stor dag för alla.

Nancy Pelosi blir då ny talman i representanthuset och därmed den kvinna med högst politiskt ämbete i USA:s historia. Och gissa hur många hearings och utredningar om maktmissbruk och korruption under Bushepoken hon och demokraterna kommer dra igång. De närmaste två åren kommer då bli en lång grillning av hela Bushadministrationen.

Men det finns läge för mer. Det blir inte svårt för smarta demokrater att formulera lagförslag och reformer så de kan få med nervösa mittenrepublikaner. Hökarna ligger nämligen illa till i opinionen. I pipelinen ligger bland annat en efterlängtad reform av arbetsmarknadslagarna så att fackets möjligheter att organisera ökar, en höjning av minimilönen och kanske att det sega jobbet att få till obligatorisk sjukförsäkring får ny fart.

Viktigast av allt. På onsdag morgon kan världen börja summera Bush år. Det blir ingen smickrande story. Han kommer räknas som USA:s värste och mest misslyckade president under 1900-talet. Den ende som kan ta upp striden är Richard Nixon.

10 Comments:

Blogger Fredric Kjellberg said...

Om du nu inte menar pappa Bush så kan W. Bush knappast vara misslyckad president på 1900-talet :)

03 november, 2006 14:39  
Anonymous Oskar said...

Warren Harding, Jimmy Carter — det finns nog några stycken som gjort lika dåligt eller sämre ifrån sig än Bush och Nixon.

03 november, 2006 17:21  
Blogger Per Wirtén said...

Sorry för 1900-talet...gick snabbt där.
Okey för Harding. Men att jämföra med Carter träffar helt fel. Han var en parentes, som Ford och många andra. Problemet med Bush dy är att han misslyckats med sitt krig mot terrorismen, orsakat den irakiska katastrofen, fjärmat USA från resten av världen, farit med osanning inför Irak-kriget och helt ignorerat en rad globala frågor som tex miljöfrågorna. Bush är den farligaste presidenten i USA:s historia, skrev American Prospect våren 2002 - dom fick rätt.

03 november, 2006 17:48  
Anonymous Oskar said...

Bush är definitivt misslyckad och det är svårt att föreställa sig att historikerna kommer att behandla honom vänligt. Men det är väl inte rimligt att skylla precis allt som sker i Irak på honom. Ta t.ex. det shiitiska och sunnitiska rensningsvåldet. Det beror också, skulle jag vilja säga, på de inblandade parternas intolerans.

03 november, 2006 21:00  
Blogger Per Wirtén said...

Javisst, du har helt rätt. Men kvarstår att kriget var Bush beslut och att dagens massakrer och rensningar i Irak skulle inte skett utan det beslutet. Läget är en tragedi för Iraks folk.

04 november, 2006 14:28  
Anonymous Oskar said...

Jo. Men kvarstår gör också att utan beslutet skulle Saddam Hussein ha suttit kvar vid makten och kunnat lämna över den till sina söner vid sin död — också det en tragedi för Iraks folk. Det är inte helt lätt, det här.

04 november, 2006 17:08  
Blogger Per Wirtén said...

Nej, det är bara Per Ahlmark, PM NIlsson, Erik Wijk och Åsa Linderborg som tycker det är enkelt. Jag är för humanitär interventioner, men anser att man måste ha mycket höga krav för att de ska vara acceptabla - typ folkmord. Irak var en förfärlig diktatur, men jag tillhör dom som ansåg att det inte räckte för krig. Argumenten hade bitit hårdare på mig under Saddams folkmordskampanj mot kurderna, men nu var diktaturen svag. Dessutom får man inte glömma att frihet ALDRIG var argument för krig, varken för Bush eller Ahlmark. Kriget handlade inte om mänskliga rättigheter. Man måste föra en aktivistisk politik mot tyranner. Men krig är aldrig ett bra medel. Kolla ledaren jag skrev i Arena 4/06. Svårt? Det är bara förordet.

04 november, 2006 17:42  
Anonymous Oskar said...

Krig byter ofta skepnad. Amerikanska inbördeskriget handlade från början mest om sydstaternas förhållande till den federala makten — men utvecklades under Lincolns ledning till en kamp mot slaveriet. Andra världskriget handlade från början mest om interneuropeisk intressepolitik — men utvecklades till en kamp för friheten som sådan. Kriget i Irak handlade från början mest om de massförstörelsevapen som man trodde och ville tro fanns där — men utvecklades till en kamp för demokrati. Tyvärr har Bushgänget aldrig varit kompetent nog att genomföra det ohyggligt svåra: att få till en demokratisk process på en plats där demokratiska traditioner saknas. Några steg i rätt rikting har ju tagits, men det ständigt närvarande våldet, som Linderborg/Wijk fortsätter att hylla, gör situationen labil. Det man oroar sig för nu är att det ska uppstå en ny Saddam ur kaoset — eller att de etnisk-religiösa konflikterna ska utvecklas till fullskaligt inbördeskrig, med än mer förödande konsekvenser för irakierna och regionen. Hursomhelst tror jag det kan vara dags för koalitionen att börja dra sig ur — i det nuvarande läget stjälper närvoron kanske mer än den hjälper. Men såvitt jag vet vill inte Iraks ledare, eller "ledare", det — än.

04 november, 2006 20:26  
Anonymous Oskar said...

"närvaron"

04 november, 2006 20:39  
Anonymous Erik S said...

"Jag är för humanitär interventioner, men anser att man måste ha mycket höga krav för att de ska vara acceptabla - typ folkmord. Irak var en förfärlig diktatur, men jag tillhör dom som ansåg att det inte räckte för krig. Argumenten hade bitit hårdare på mig under Saddams folkmordskampanj mot kurderna, men nu var diktaturen svag."

Jag tycker att du ska sätta ett rejält citationstecken runt "humanitära" när du pratar om preventiva angreppskrig av den typ som Irakkriget var. Jag anser heller inte att det var ett folkmord som pågick, och att Bush's argument för anfallet inte håller. Ärligt talat: hur många krig genom historien har inte motiverats med olika "humanitära" argument, men har i själva verket utkämpats av helt andra orsaker? I hur många fall har det varit fråga om ett folkmord, och har "humanitära" interventioner någonsin lyckats stoppa dem?

I konsekvensens namn så måste du om du motsatte dig Irakkriget rimligtvis också i efterhand motsätta dig NATO:s anfallskrig mot Jugoslavien på 1990-talet? Slobodan Milosevic var ansvarig för betydligt färre människors död än Saddam var, och anfallskriget mot Serbien 1999 inleddes på falska grunder och helt felaktiga påståenden om ett pågående "folkmord". Det påstods från NATO:s sida att "tiotusentals" kosovo-albaner hade avrättats och låg i massgravar, men efter kriget upptäcktes endast c. a. 2000 kroppar, varav 500 serber. Det stora flertalet av dessa kroppar var män i uniform, bl. a. från den kosovoalbanska separatistmilisen. Givetvis dödades civila på bägge sidor, och givetvis begick serberna övergrepp (liksom kosovoalbanerna). Men något folkmord var det inte frågan om. Om du tvivlar på detta så tycker jag att du ska läsa journalisten Philip Knightley's utmärkta bok "Krigets första offer är sanningen". Han visar bl. a. att lögnerna som föregick Kosovokriget 1999 var minst lika omfattande som de som föregick Irakkriget våren 2003. Det vore därför intressant att höra om du och andra som tillhör den s. k. "lattevänstern" eller den mer "liberala" vänstern idag ser på denna konflikt. Är det inte dags för lite självkritik, kanske rentav medge att ni blev förledda av krigspropagandan från NATO, och att krigskritikerna i och utanför Sverige hade rätt?

15 november, 2006 22:12  

Skicka en kommentar

<< Home