Slutförnedring

Jag ser Rapport och Bush ser inte ut att må bra. Men vem känner medlidande? Bakerrapporten har precis sopat banan med hans Irakpolitik. Hårdare än väntat. Stridande trupper ska vara tillbakadragna inom 15 månader. De som blir kvar (många) ska instruera och utbilda.

Inga döda amerikaner när primärvalen går i spinn 2008. Och sedan följs av presidentvalet. Baker är republikanernas Gudfader. Han bryr sig minimalt om Bush och maximalt om partiet. Kommissionen hade folk från båda partier. Men för Baker var uppgift nr ett att nästa val inte får bli upprepning av höstens: ett om Irak.

Räkna med att det är inbördeskrig i Vita huset. Inte säkert att Bush ger sig. Inte alls. Han behöver inte tänka på omval, eller partiets framtid, men sitt eget eftermäle. Ungefär så. Irakiernas framtid har han aldrig brytt sig om. Men nåt tog slut i dag. Helt klart.

Jag ser bilder från Bagdad. Nya döda. Nya bomber. Den som tror att kriget tar slut utan amerikanska soldater på gatorna är naiv. Ockupationen har ruinerat landet. Nu återstår den plågsamma vägen till en delning av Irak i tre. Det är svårt att se nåt annat tänkbart scenario. Och den vägen kommer kantas av etniska rensningar och massakrer. Vi som demonstrerade mot kriget hade rätt. Mer rätt än jag trodde vi skulle få. Men vem kan vara glad för det?

Och vem vinner i det här makabra spelet? al-Qaida och teokraterna i Teheran. Hur kul är det?