Fanon - igen

Vad betyder Frantz Fanon i dag? Antagligen rör han fortfarande en nerv, utlöser ett gräl med läsaren, provocerar en reaktion, sliter sönder drömmarna om en god politisk lösning på brännande maktkonflikter (Irak, Palestina, de döda migranterna vid Spaniens kuster). När Arena arrangerade seminarium om honom kom det i varje fall så många nyfikna att jag tappade balansen. Först att se den klassiska filmen "Slaget om Alger" på Zita i måndags kväll, och jag tror alla blev överrumplade hur BRA den fortfarande är, en direkt kommentar till Irak. Och sedan hela gårdagen med föreläsningar och samtal.

Först måste vi fråga vad "i dag" är för nåt, började Dariush Moaven Doust. "Det är en lång dag. Den började på Fanons tid och har ännu inte nåt sitt slut."

Fanon är en brottningsmatch. Man vill gärna slippa honom. Men han tränger sig på. Särskilt "Jordens fördömda" som han skrev under det algeriska frihetskriget 1961. Den svåraste stötestenen är hans förbehållslösa bejakande av våldet. Under seminariet återkom det hela tiden. Han skrev med den stil och attityd Raymon Chandler kallade "terribly honesty" - förfärlig uppriktighet - om kolonialismens grundläggande våld, och motståndets befriande.
Det var våldet som detroniserade maktens centrum: Europa och metropolen.
Men nu? Kan man skriva samma rader nu? Om Gaza. Om Irak.
Fanon levde i en tid då den det fanns en tro på att "en ny människa" skulle födas. Våldet var instrumentet för frigörelse.
Skillnaden är att hela projektet "den nya människan" är bortsopat. I Palestina är våldet pragmatiskt, ett sätt att tvinga bort ockupanterna, förtryckarna, apartheidarmén. Inget utopiskt, bara realistiskt. Det är skillnad.

Vilka är dom fördömda i dag, undrade Stefan Jonsson. Nej, svarade Moaven Doust. Vi måste fråga var historiens agent finns. Fanon skrev om modernitetens stora fråga: massan, mängden, multituden. Han skrev om skärningspunkten mellan den rådande samhällsordningen och massans vilja efter frihet. Därför är hans dag också våran dag.

Det var en juste dag. Bokförlaget Tankekraft funderar på att förvandla det till bok. Jag vill gärna läsa alla som bidrog: Mikela Lundahl, Anders Ehnmark, Stefan Jonsson, Inga Brandell, Peo Hansen, Massoud Kamali, Katarina Matsson, Paulina de los Reyes, Shahram Khosravi, Ylva Habel.