Afrikansk framtid
Vänstern mot EU har det inte lätt. Nu pushar de nya vänsterregeringarna i Sydamerika fram en liknande unionsmodell. Och i Afrika etablerar sig Afrikanska Unionen (AU). Jag antar att Ohly och Gahrton är mot dom politiska projekten också.
I dag var det konferens om Afrikanska Unionen. Inte så känd i Sverige. Men laddad med förhoppningar om en bättre kontinent i Afrika. Unionen föddes med 2000-talet, mitt i massakrer, krig och sönderfall i land efter land i Västafrika: Liberia, Sierra Leone, Elfenbenskusten. Cyril Obi från Nordiska afrikainstitutet menade att det är just där AU:s första framsteg synts. Unionen har spelat roll för att skapa fred. Den symboliska segern var när de lyckades hindra Togo från att glida ner i samma träsk, och istället rulla bollen mot demokrati.
Mahamat Annadif, AU:s ambassadör hos EU i Bryssel och fd utrikesminister i Tchad, pekade ut ambitionen som ett United States of Africa. AU vill ha fast plats i FN:s säkerhetsråd, kräver att EU avvecklar sina jordbrukssubventioner så handeln kan bli rättvisare. Institutionerna finns på plats: en kommission, ett parlament, investeringsbank, freds- och säkerhetsorgan, snart domstol. Alla är vilsna och osäkra. Ännu så länge mer ambition än reell betydelse. Parlamentet sammanträder den här veckan.
På kvällarna ligger jag hemma i soffan och läser Frantz Fanons klassiska "Jordens fördömda". En bok man inte kommer unden. En stötesten. Avsnittet där han förutsade hur de nya fria regeringarna i Afrika skulle falla ner i kleptokrati, maktmissbruk och rofferi (en borgarklass utan businesskultur, skriver han) framstår nu som klartänkt profetisk. Afrikanska Unionen är kanske en ny start. En modern återkoppling till Fanons samtida afrikaner som drömde om pan-afrikanism.
På måndag och tisdag ordnar Arena ett stort seminarium om Fanon, kallat Slaget om Europa. Kolla in info här. Anmäl dig.
I dag var det konferens om Afrikanska Unionen. Inte så känd i Sverige. Men laddad med förhoppningar om en bättre kontinent i Afrika. Unionen föddes med 2000-talet, mitt i massakrer, krig och sönderfall i land efter land i Västafrika: Liberia, Sierra Leone, Elfenbenskusten. Cyril Obi från Nordiska afrikainstitutet menade att det är just där AU:s första framsteg synts. Unionen har spelat roll för att skapa fred. Den symboliska segern var när de lyckades hindra Togo från att glida ner i samma träsk, och istället rulla bollen mot demokrati.
Mahamat Annadif, AU:s ambassadör hos EU i Bryssel och fd utrikesminister i Tchad, pekade ut ambitionen som ett United States of Africa. AU vill ha fast plats i FN:s säkerhetsråd, kräver att EU avvecklar sina jordbrukssubventioner så handeln kan bli rättvisare. Institutionerna finns på plats: en kommission, ett parlament, investeringsbank, freds- och säkerhetsorgan, snart domstol. Alla är vilsna och osäkra. Ännu så länge mer ambition än reell betydelse. Parlamentet sammanträder den här veckan.
På kvällarna ligger jag hemma i soffan och läser Frantz Fanons klassiska "Jordens fördömda". En bok man inte kommer unden. En stötesten. Avsnittet där han förutsade hur de nya fria regeringarna i Afrika skulle falla ner i kleptokrati, maktmissbruk och rofferi (en borgarklass utan businesskultur, skriver han) framstår nu som klartänkt profetisk. Afrikanska Unionen är kanske en ny start. En modern återkoppling till Fanons samtida afrikaner som drömde om pan-afrikanism.
På måndag och tisdag ordnar Arena ett stort seminarium om Fanon, kallat Slaget om Europa. Kolla in info här. Anmäl dig.
posted by Per Wirtén at onsdag, november 15, 2006
3 Comments:
Jag håller visserligen med dig, dvs delar din syn på Europaprojektet, men tycker du är lite orättvis mot Ohly och andra EU-motståndare. Tror nog att de definitivt kan vara positiva till både AU och det latinamerikanska integrationsprojekt där bl.a. Chávez är pådrivande, och utan att anklagas för inkonsekvens samtidigt vara motståndare till EU och den europeiska integrationen. Detta av rent antiimperialistiska skäl. Dvs det är bra att afrikanska eller latinamerikanska länder söker enighet med varandra för att ha bättre förutsättningar att utmana Europa, USA och Japan, medan det är bra (i deras ögon) om Europa inte uppnår sådan enighet eftersom det sker på de fattigare ländernas bekostnad. Jag kan också se en poäng med ett sådant resonemang, men är ändå positiv till Europaprojektet (men starkt kritisk mot t.ex. CAP och migrationspolitiken).
Så det som är bra för Europa är dåligt för omvärlden. Det var ju n minst sagt märklig syn på omvärlden. Är det som är bra för Somalia dålig för Eritrea? Det som är bra för Asien dåligt för Sydamerika? Saker som CAP är väl en av få saker som Ohly skulle kunna skriva under på, dvs säga minskad handel med omvärlden = minskad utflyttning av jobben.
Jag håller i allt väsentligt med "Jimpan" i hans relevanta EU-kritik.
Jag tillhörde dem inom vänstern som lät mig förledas av Per Wirtén och övriga inom "lattevänstern" och den högst marginella organisationen "Vänster för EMU". Jag gick på det minst sagt naiva och utopiska argumentet att EU skulle kunna bli en "motvikt" mot USA och den amerikanska imperialismen. I efterhand är jag glad att EMU-motståndarna vann folkomröstningen i Sverige, och att den nyliberala konstitutionen röstades ner i såväl Holland som Frankrike. EU har visat sin politiska impotens i såväl Mellanöstern som i Irakfrågan, genom att i bästa fall förhålla sig passivt, men i sämsta fall och alltför oftast underordna sig USA:s hot om utpressning och repressalier mot de som utmanar imperiet i FN och andra organ. EU:s immigrations- och ohämmade frihandelspolitik är minst lika brutal och cynisk mot Tredje Världen som USA:s, där ser vi verkligen inget av den "motmakt" som Per, Magnus Linton och andra naiva "EU-utopister" drömmer om.
Per och hans relativt marginaliserade vänsterliberala klick runt tidskriften "Arena" framstår för mig som lika naiva som dem som en gång i tiden på allvar trodde att Sovjetunionen kunde reformeras inifrån och utvecklas mot en demokratisk socialism. EU fungerar inte nu, och kommer inte att fungera i framtiden heller. Och frågan är om vi ens VILL att EU någonsin ska fungera med den nyliberala agenda som driver projektet?
Skicka en kommentar
<< Home