onsdag, oktober 10, 2007

Mp träffar rätt

Peter Eriksson är på krigsstigen mot Ohly. Det är en träffande kritik, och en debatt som är bra för hela vänstern. Det räcker inte att som v svara "bygg ut offentlig sektor" på alla frågor om arbetslöshet. Men Ohly duckar. Han ville inte ställa upp i diskussion med Eriksson när Studio Ett frågade i dag.

En valallians mellan s och mp är en ganska lockande tanke. Vänsterpartiet verkar ju inte veta om de verkligen vill vara med och kompromissa i realpolitikens grottekvarn. Låt dom då stå utanför och driva sin enkla plakatpolitik. Dom gör ju faktiskt nytta som ett sådant flankparti.

V har frågor som de måste besvara: hur skapas nya jobb, hur kan man öka antalet småföretag och få dom att växa, hur minskar man fattigdomen och segregeringen?
Men mp har också en stor fråga att besvara: jämlikheten. Det är partiets svaga punkt. Jag läste nu i kväll klart en bamsig rapport om fattigdom och ojämlikhet i EU från kommissionen. Sverige är ett undantag: klyftorna har ökat från mitten 1990-talet fram till 2004. Bara England och möjligen Finland har en lika taskig utveckling. Det är alltså även socialdemokraternas problem.

Erikssons rallarslag har avslöjat en pikant detalj. Ohly grät när Berlinmuren föll. Inte av lycka, påstår Peter Eriksson. Gamla kommunister sviker aldrig.

3 Comments:

Blogger Erik Svensson said...

Jag håller inte alls med dig, och tycker att Peter Ericssons utspel mot Ohly/Vänsterpartiet bara är fånigt, improduktivt och barnsligt. "Nyheten" att Lars Ohly grät när Berlinmuren föll är ingen nyhet, iallafall inte för den som följt debatten i samband med "Uppdrag Granskning".

Det är dags att ställa motfrågan till er som etiketterar er vänster men är så rädda för att bygga ut den offentliga sektorn, och därigenom skapa både nya jobb och tillgodose mänskliga behov: Vad är erat alternativ, förutom lite allmänt gulliga fraser om vikten av småföretag? Inte kan ni på allvar tro att de hundratusentals arbetslösa vi har i Sverige ska försvinna genom städfirmor och loka ostystningsföretag á la Maud Olofssons och Centerpartiets naiva utopier?

För mig är det obegripligt att förslaget från V om 200 000 nya jobb i offentlig sektor har blivit så utskällt och t. o. m. betecknats som "kommunism" och "stalinism". Om nu den offentliga sektorn MINSKADE med 390 000 personer under 90-talet, så måste det rimligtvis vara en tillåten politisk linje att få ifrågasätta detta och föreslå motiverade återställare - utan att anklagas för att vara "gammaldags"? I synnerhet som personal i offentlig sektor idag går på knäna av överbelastning och utbrändheten ökar bland de offentliganställda. Varför är ni liberaler så rädda för offentlig sektor?

14 oktober, 2007 17:11  
Blogger Per Wirtén said...

Bygga ut offentlig sektor OCH bättre förutsättningar för små och medelstora företag att expandera och anställa mer folk. Både och. Men vänsterpartister har lika lite som nyliberaler fattat orden "både och".

14 oktober, 2007 22:06  
Blogger Erik Svensson said...

Per:

Det är just detta som ni kritiker av V:s förslag om utbyggnad av offentlig sektor inte begripit: Genom att anställa fler i offentlig sektor så skapas det också fler jobb i privat sektor, och det finns en möjlighet för de småföretag att växa som du talar så varmt om så ofta. Den offentliga sektorn köper varor och tjänster från den privata för hundratals miljarder varje år, och det säger sig därför självt att investeringar i offentliga jobb därför också kommer att resultera i jobb utanför den offentliga sektorn, i form av underleverantörer etc.

Till detta så kommer att om den offentliga sektorn används offensivt för att öka sysselsättningen kommer köpkraften och den privata konsumtionen att öka, eftersom de nya offentligaanställda köper varor och tjänster för egen del och dessutom betalar skatt.

Jag tror er vänsterliberaler när ni säger er värna om småföretagen, men tyvärr har ni ännu inte frigjort er ur nyliberalismens ideologiska tvångströja som säger att offentliga jobb är en "utgift" och att den privata sektorn "försörjer" den offentliga dito. Detta var en tes som bl. a. Bo Södersten och andra nyliberala nationalekonomer drev igenom under 1980t-talet, då det pratades om att "varje privatanställd får bära på två offentliganställda". Detta är en myt som Lars Ohly m. fl. nu vågar utmana, eftersom man lika gärna kan vända på resonemanget: Den offentliga sektorn håller massor med privatanställda under armarna, eftersom privata företag är beroende av den offentliga sektorn för att bl. a. sälja sina produkter.

Det är av denna anledning som det t. ex. är katastrofalt att lägga ner skolor och sjukhus i glesbygder, för det gör det svårare även för det privata näringslivet i dessa bygder att kunna fortsätta verka och få arbetskraft som är beredda att flytta dit eller stanna kvar. Det är detta som ni vänsterliberaler och Miljöpartiet ännu inte har begripit, tyvärr.

15 oktober, 2007 15:54  

Skicka en kommentar

<< Home