fredag, september 21, 2007

Tillbaka till 1950-talet

Jag slås av hur gammaldags regeringens arbetsmarknadspolitik är. Budgeten är som spiken i kistan. De talar om arbetslinjen som om det var 1950-tal. Som om Anders E Borg egentligen är sin egen pappa. Pojke för politik för pappas värld. Man kan jämföra med den danska flexicurityn som är modern och smart.

Barbro Hedvall blir i dag arg för att Nuder säger att man ska ha råd att vara arbetslös. Barbro är äldre än Borg - men brukar vara väldigt ung i tanken. Men nu språrar allt ur. Dansk flexicurity är modern just därför att den gör att människor har råd att lämna sina jobb, leta nytt och verkligen vara arbetslös.

Borg och Barbro stänger däremot inne folk på jobbet. Vem vågar säga upp sig när man mår pest på jobbet? Livlinan att deltidsjobba och deltidsstämpla försvinner ju också.

Regeringens konstiga arbetsmarknadspolitik minskar rörligheten, knäcker flexibiliteten på en arbetsmarknad som var jämförelsevis flexibel. Om man jämför med andra länder i EU.

Alla liberaler förklarar Alliansens opinionsras med att de inte kan "förklara" sin politik, att regeringen saknar ledarskap. Tänk om väljarna är smartare än Borg och ser att politiken är dålig? Det kanske är så enkelt.

I Arena (4/07) sade Per T Ohlsson om Alliansens No Go-Areas": "Att öppna för anklagelser om orättvisor och växande sociala klyftor". Han är den enda liberalen som fattat läget.

2 Comments:

Anonymous Anonym said...

Det borgerligheten vill gå mot är väl att de allra flesta slutar leva ur hand i mun, eftersom känsligheten blir så stark för sämre tider/personliga kriser. Det är mer robust och egentligen mer humant att sluta låtsas som om ingen behöver rusta sig för en motgång, eftersom det helt enkelt inte går att fånga upp alla via en "social" mekanism av något slag.

Självklart är det plågsamt och därmed opopulärt att bryta med tidigare attityd, men det är ändå positivt att en regering inte endast tar populära beslut.

Det stora problemet är flertalet inte har slagit sig ur den ekonomiska syn som råder inom ett hemma vid godisskålen, till den verklighet som faktiskt råder utanför dörren. Det är det som är det stora problemet när det gäller att "öppna för anklagelser"; det går inte att bemöta kritik som utgår från en (i borgerlighetens ögon) "ovuxen" syn på moral och ekonomi.

21 september, 2007 14:01  
Blogger Per Wirtén said...

Dom sitter vid godisskålen är ju överbetalda direktörer. Inga andra.

25 september, 2007 15:02  

Skicka en kommentar

<< Home