300 sidor liberalism

Senaste numret av Fronesis har förföljt mig hela senhösten. Mörka mornar sitter jag på pendeln och läser täta texter om liberalism. Trehundra sidor och det mesta är bra.

Ta Wendy Browns text om nyliberlismen som hot mot den liberala demokratin. Jag är dödstrött på texter om nyliberalism. Men plötsligt gör Wendy Brown det intressant igen. Att den nyliberala marknadsfundamentalismen och ekonomismen tränger in i samhällets alla beståndsdelar har sagts förut. Men Browns poäng är att nyliberalism inte är laissez-faire, alltså ett läge där staten drar sig tillbaka och lämnar fältet fritt för fria marknadskrafter. Tvärtom kräver idén en aktiv stat och ett slags ekonomistisk ingenjörskonst. Marknaden betraktas inte alls som naturlig, den måste ledas, stödjas och skyddas genom styrmekanismer från staten. Nyliberalism kräver en stark och interventionistisk stat som också aktivt formar sociala normer. Staten kan till och med bli auktoritär, men förklädd till "osynlighet", i den nyliberala eran.

Efter Wendy Browns artikel följer ett utdrag ur Saskia Sassens nya bok, som kommer på svenska (på Atlas förstås) nästa år. Hennes resonemang påminner om Browns. Globaliseringen har inte spelat ut staterna, men gett dom nya uppgifter. Om Brown försöker överbrygga polariseringen mellan nyliberalism och stat, så försöker Sassen överbrygga den mellan globalisering och nationalstat. De står inte mot varandra. De förutsätter varandra.

Pendeltåget är knäpptyst 7.30 på morgonen. Vi åker genom mörker. Jag vänder sida.