Mona Sahlin at last
Det blir nog bra med Mona Sahlin. Nu kanske man kan börja fundera på att rösta på socialdemokraterna igen. Det var länge sedan sist.
Hennes uppgift är tung. Hon måste rekonstruera ett helt parti:
1. Formulera en idé om vad EU ska bli som kan samla partiet och ge det lite mer övernationell energi.
2. Vidareutveckla det enda idéarvet från Persson: det s k Gröna folkhemmet. Ge det innehåll och spets.
3. Hon var första statsrådet i Sverige, kanske hela Europa, som började tala om strukturell rasdiskriminering. Tänk om det kunde smälta samman med ett kosmopolitiskt synsätt till politiskt reformprogram - inte bara luftiga idéer. (Jag undrar hur striden om amnesti, som inleddes med påskuppropet, hade utvecklats med Sahlin som statsminister.)
4. Hon måste formulera en socialdemokratisk näringspolitik, en som bl a funderar över hur man kan få små företag att vilja växa, skapa nya jobb och ser till att ägarna inte fortsätter falla för frestelsen att sälja till storbolag, ta pengarna och dra till Rivieran.
5. Hon måste hitta konkreta idéer om hur orättvisor och klassklyftor kan motverkas.
6. Hon måste uppdatera familjepolitiken. Livspusslet är en grundpelare i högerns nya ideologioffensiv. Det krävs kontring.
7. Hon måste få till ett ordentligt samarbete med mp och v med sikte på koalitionsregering.
8. Hon måste på område efter område få fram konkreta reformprogram - lär av alliansen - inför nästa val. Inte bara skryt om att sossarna är bäst.
9. Och kanske viktigast av allt: Sahlins uppgift blir att lyfta upp en ny generation socialdemokratiska politiker - dvs de som ska efterträda henne - av helt annan kaliber än de bleka typer Persson omgav sig med.
Inte lätt.
En del säger lite spydigt att hon är en övergångslösning. Det är mer korrekt att säga att hennes uppdrag är att leda en stor politisk övergång och sedan lägga grunden för nåt nytt. En övergångspolitiker. Lyckas hon är det stort.
Hennes uppgift är tung. Hon måste rekonstruera ett helt parti:
1. Formulera en idé om vad EU ska bli som kan samla partiet och ge det lite mer övernationell energi.
2. Vidareutveckla det enda idéarvet från Persson: det s k Gröna folkhemmet. Ge det innehåll och spets.
3. Hon var första statsrådet i Sverige, kanske hela Europa, som började tala om strukturell rasdiskriminering. Tänk om det kunde smälta samman med ett kosmopolitiskt synsätt till politiskt reformprogram - inte bara luftiga idéer. (Jag undrar hur striden om amnesti, som inleddes med påskuppropet, hade utvecklats med Sahlin som statsminister.)
4. Hon måste formulera en socialdemokratisk näringspolitik, en som bl a funderar över hur man kan få små företag att vilja växa, skapa nya jobb och ser till att ägarna inte fortsätter falla för frestelsen att sälja till storbolag, ta pengarna och dra till Rivieran.
5. Hon måste hitta konkreta idéer om hur orättvisor och klassklyftor kan motverkas.
6. Hon måste uppdatera familjepolitiken. Livspusslet är en grundpelare i högerns nya ideologioffensiv. Det krävs kontring.
7. Hon måste få till ett ordentligt samarbete med mp och v med sikte på koalitionsregering.
8. Hon måste på område efter område få fram konkreta reformprogram - lär av alliansen - inför nästa val. Inte bara skryt om att sossarna är bäst.
9. Och kanske viktigast av allt: Sahlins uppgift blir att lyfta upp en ny generation socialdemokratiska politiker - dvs de som ska efterträda henne - av helt annan kaliber än de bleka typer Persson omgav sig med.
Inte lätt.
En del säger lite spydigt att hon är en övergångslösning. Det är mer korrekt att säga att hennes uppdrag är att leda en stor politisk övergång och sedan lägga grunden för nåt nytt. En övergångspolitiker. Lyckas hon är det stort.
posted by Per Wirtén at torsdag, januari 18, 2007
11 Comments:
Mäh. Jag som var så säker på att du röstade på socialdemokraterna. Vilken chock.
Vad tror du om förutsättningarna för vänsterliberala värderingar inom S med denna nyorientering, och generellt inom en röd-grön allians inför 2010? Det finns ett inlägg om det på bloggen frihetligt forum, som det skulle vara intressant att läsa dina kommentarer till.
Hörru anonym, du får sluta vara så säker på folks partisympatier. Jag antar att jag tillhör nåt slags socialdemokratisk idérörelse eller politisk erfarenhet, men det betyder inte automatiskt att man röstar på SAP. Sverige har minst tre socialdemokratiska partier: s, v och mp. Och sen finns ju lilla fi också.
Och för att svara Jimpan så är det väl kanske det som är ett av SAP:s stora problem: att de måste fatta att de för länge sedan förlorat monopol på de socialdemokratiska idéerna. Och att socialdemokrati kan se ut på många sätt, bl a vara frihetlig.
Diskussionen om vänsterliberalism är ju verkligen intressant - även om den tyvärr angår en ganska liten krets, ännu. Jag kollade Frihetligt forum.
Jag tror att utrymmet inom SAP ökar. Framför allt genom samarbetet mellan SAP och mp. Där finns det en tänkbar dynamik som jag tror kan förändra en hel del.
Det är ju viktigt att påpeka att öppna för vänsterliberala idéer inte innebär att socialdemokraterna går till höger - som de flesta tror. Utan att man kanske orienterar sig mer mot en maktkritisk hållning som kan kallas liberal vänster (lite annan tonvikt där än i begreppet vänsterliberal).
Däremot tror jag v är totalt kört för alla liberala eller frihetliga idéer för lång tid framöver. Där verkar det vara lika illa nu som på Lars Werners tid.
Jag skulle verkligen uppskatta om s gick mot att bli mer liberal vänster. Sahlin drar ju mer åt det hållet än Persson gjorde (understatement). Den möjliga öppningen ligger i att Sahlin är mer nyfiken och intresserad av dialog.
Så du röstade på Mp, då? Ibland undrar jag konkret vad det är som gör att många ser V som så ofrihetliga i dag. Handlar det för din del om verkliga politiska förslag från V som du anser är ofrihetliga? EU-motstådnet är såklart en sån fråga, fast där är ju Mp minst lika EU-skeptiska. Eller såhär: tycker du att det är orealistiskt, konservativt, sovjetiskt etc. att vilja anställa 200 000 till i offentlig sektor?
200 000 nya jobb i offentlig sektor är jättebra förslag. Men vore ännu bättre med bra idéer hur man skapar förutsättningar för 200 000 nya jobb i privat sektor också.
Per:
Jag instämmer helt och fullt med Hannes i att 200 000 nya jobb i offentlig sektor var ett utmärkt förslag från V, som säkerligen hade ett stöd från många socialdemokrater också (inte bara Göran Greider). Oavsett om man gillar eller ogillar detta konkreta ekonomiska förslag så blir jag lite trött när det har lyfts fram som ett exempel på V:s "traditionalism" eller deras "auktoritära" nygamla inriktning. Den politiska debatten i Sverige har under de senaste 20 åren gått så långt högerut så att förslag av detta slag, som närmast är klassiskt socialdemokratiska, orsakar hysteriska överreaktioner från såväl borgerligheten som intellektuella vänsterliberaler. Det kan inte vara rimligt att den som förespråkar en större offentlig sektor med automatik blir stämplad som kommunist eller rentav stalinist. De senaste årens mediadrev mot V efter Janne Josefssons reportage hade förvisso en grund, men det har förlorat alla proportioner, anser jag.
Som svar på din konkreta fråga om "bra idéer för att skapa förutsättningar för 200 000 nya jobb i privat sektor", så tycker jag att Lars Ohly, Johan Ehrenberg m. fl. vänsterdebattörer redan har gett detta: Genom att satsa på fler jobb i offentlig sektor så kommer vi även att få fler jobb i privat sektor. Det är dags att skrota den gammaldags, överspelade och traditionella nyliberala synen på offentlig sektor som "tärande" och privat sektor som "närande" som förordades av bl. a. Bo Södersten på 1980-talet. Offentlig sektor köper varor och tjänstor för hundratals miljarder från den privata sektorn varje år, och bidrar därmed till tillväxten i den privata sektorn och därmed nya jobb. Därför är investeringar i offentlig sektor inte bara utgifter, utan ska ses som investeringar i nya jobb (både offentliga och privata). Makes sense? Detta försökte Lars Ohly gång på gång lyfta fram i valrörelsen, men samma borgerliga journalister som hånat förslaget om 200 000 nya jobb i offentlig sektor ville inte lyssna.
Att en större gemensam sektor kan ha en positiv effekt på tillväxten, och inte en negativ vilket påstås, ser vi idag i Latinamerika, där Argentina och Venezuela som har trotsat de nyliberala recepten från IMF och kört en mer "statsinterventionistisk" ekonomisk politik har de högsta tillväxtalen, mycket högre än t. ex. Brasilien som accepterat kraven från Washington. Venezuelas tillväxt är rekordhög, runt 10 % de senaste åren, och större delen av denna tillväxt kommer på den privata sidan, trots att Hugo Chavéz fört en uttallat socialistisk politik. I Sverige hade vi mycket högre tillväxt under 1960- och 1970-talen, innan vi började anamma den nyliberala ekonomiska politiken under 1980-talet.
Keynes har felaktigt dödförklarats, liksom nationalstaten, men det nyliberala ekonomiska projektet har inte varit imponerande, inte ens i dess ekonomiska paradgren: ekonomisk tillväxt. Dags även för er inom den liberala vänstern att också inse och erkänna detta. Den s. k. traditionella vänstern har haft rätt på dessa punkter, avregleringar och privatiseringar som genomförts av socialdemokratiska s. k. "förnyare" inom kanslihushögern har lett till ett stort folkligt och berättigat missnöje i Sverige och andra länder. De påstådda "förnyarna" i V stödde i allt väsentligt dessa avregleringar och privatiseringar (bl. a. av Telia) som inleddes av Bildt-regeringen och fullföljdes av Göran Persson. Detta ledde till ett missnöje från de s. k. hemska "tradtionalisterna" i V, som egentligen var fullt normal, förväntad och respektabel. Ett vänsterparti kan nämligen förväntas driva vänsterpolitik. Ett parti som är uttallat socialistiskt, och vill så förbli, bör rimligtvis motarbeta privatiseringar och avregleringar, inte rösta för dem.
Erik du skriver så här:
"Keynes har felaktigt dödförklarats, liksom nationalstaten, men det nyliberala ekonomiska projektet har inte varit imponerande, inte ens i dess ekonomiska paradgren: ekonomisk tillväxt. Dags även för er inom den liberala vänstern att också inse och erkänna detta."
Jag förstår inte vad "vi" (vilka vi? Arena? Jag?) ska erkänna. "Vi" har aldrig skrivit uppskattande om det nyliberala projektet. Jag anser att nationalstaten är otillräcklig som politisk arena och att det krävs även en övernationell demokratisk ordning. Det är inte samma sak som dödförklaring. Och vem i Arena har dödförklarat Keynes?
Detta med "dödförklarandet av Keynes" får väl stå för Johan Lönnroth möjligen - han får ofta felaktigt representera hela den vänsterpartistiska "förnyelsefalangen". Men även en person som Gudrun Schyman hörde ju dit. Och Arena har väl aldrig varit ett organ för v-förnyare även om det finns vissa attitydmässiga beröringspunkter.
Per/Charlotte:
Det är bra att ni är tydliga med att Keynes inte är död, och därmed heller inte nationalstaten som politisk "arena" (notera "blinkningen" till Pers tidskrift!). Det är också bra att ni är lite kritiska mot Johan Lönnroth här, vars kritik mot de s. k. "traditionalisterna" i V inte alltid träffat helt rätt. Men även i Arena har det förekommit liknande ansatser. Jag tänker då på den märkliga artikeln om "nationalvänstern" för några år sedan av Rasmus Fleischer, där han gick igenom i princip hela den svenska vänstern, från FIB Kulturfront, till SAP, V, Socialistiska Partiet, Göran Greider, EU-motståndare, EMU-motståndare etc (you name it!) och kom fram till att i princip alla var "nationalvänster" till skilnad från den Goda och Upplysta Globalvänstern.
Fleischer fick hård kritik från bl. a. Olle Svenning, och personligen anser jag att den typ av svepande kritik som han förde fram faller in i en tråkig vänstertradition av sekterism där den som inte ställer upp på 100% av en viss uppfattning (i det här fallet den självutnämnda "globalvänsterns" åsikter, definierade Fleischer) får en stämpel som "nationalvänster". Ordet nationalvänster sänder ut signaler om att det rör sig om några inkrökta nationalister som struntar i resten av världen och global solidaritet. Det är en fullständigt befängd uppfattning, för bland t. ex. många EU-motståndare och Attacare finner vi kanske de mest engagerade människorna vad gäller miljö- och solidaritetsfrågor. Man kan t. ex. motsätta sig hela EU-projektet just p. g. a. att man uppfattar EU som en "Fästning Europa" som syftar till att bygga ekonomiska murar mot Tredje Världen. En sådan uppfattning förtjänar lika mycket respekt som ett övertänkt vänsterja till EMU, som t. ex. Johan Ehrenberg hade som sin uppfattning. Men att svepande påstå att den som förespråkar keynesiansk ekonomisk politik i Sverige, utökad offentlig sektor, motsätter sig militära interventioner av stormakter som USA i Irak och är kritisk mot EU och EMU är någon slags inkrökt nationalist är fullständigt befängt.
Där gjorde ARENA en jättemiss, tycker jag, som isolerade er tidskrift från en stor del av vänstern och gör att många uppfattar er som en liten och snäv elitistisk akademikertidskrift. Ni/Fleischer alienerade en stor del av vänstern som idag ser med misstänksamhet på eran tidskrift, som trots allt har ganska bra reportage alltemellanåt. Det tycker nämligen jag, även om jag långt ifrån håller med om allt ni publicerar.
För den som är intresserad:
Jag har kritiserat ARENA-vänstern, Magnus Linton och i viss mån Per Wirtén på min blogg nyligen. Välkomna att delta i diskussionen:
http://biologyandpolitics.blogspot.com/2007/01/arena-vnstern-del-2-per-wirtn.html
Erik, jag märkte inte att Fleischers artikel isolerade Arena från vänstern. Då har du en rätt begränsad syn på vad vänstern är för människor. Vi fick tvärt om väldigt blandade reaktioner på den texten. Väldigt många reagerade helt annorlunda än du och kände att de kunde andas igen, och att nån äntligen sa/skrev vad de tänkt rätt länge. Men visst många blev förbannade - och att få såna reaktioner är ingen miss om man gör tidning. Arena ska beröra. I höstas mötte jag en kommunpolitiker som läst Arena sedan starten. Han sa ungefär så här: "Arena har ändrat min världsbild och betytt väldigt mycket. Men du ska veta en sak, jag blir arg och provocerad av nästan varje nummer." Det är det bästa beröm jag nånsin fått för Arena.
Skicka en kommentar
<< Home