söndag, januari 07, 2007

Imperiet krackelerar

I fredags började det verkligen kännas som att "Vita huset" snart är slut. Vet inte hur jag ska klara det. Måste medge att fastnat för "Ugly Betty" (känns som att det är lite skämmigt som man "medger", varför fattar jag inte) men det är ju inte ens i närheten av Sorkins klassiska epos.
Får nöja sig med verklighetens politik i Washington. Rätt ruggigt det också.

De två senaste New York Review of Books har haft glänsande artiklar om Irak. Hur konstigt är det inte att det bästa om kriget skrivs i en snobbig tidning med bara bokrecensioner? Svenska nyhetsmedier har gett upp för länge sen. Sorgligt.

21 dec kom Mark Danners megatext utifrån Bob Woodward senaste bok. Skriven med renodlat amerikanskt perspektiv är den spooky att läsa. Allt det många av oss befarade, anade, gissade - och skrev - för två år sedan bekräftas nu med facit och av olika ögonvittnen.
Danners slutsatser är många t ex:
- Konflikten mellan realister (Kissinger) och neokonservativa idealister (Wolfowitz) upphävdes inför krigsbeslutet. Båda stod eniga. Grunden var Bush säkerhetspolitiska doktrin att ingen får ens försöka utmana USA:s globala dominans. Ren makt, alltså.
- De två mest avgörande besluten, Bremers om radikal avbaathifiering och upplösningen av Iraks armé, när tiotusentals irakier förlorade jobben, kom som blixt från klar himmel. Det går inte ens att spåra var de fattades eller om denna någon tänkt längre än en lunchrast. De bara kom, skriver Danner.
- Danner citerar den legendariske gamle kallakrigs-strategen George F Kennan, som inför kriget 98 år gammal sade: "You know where you begin. You never know where you are going to end." Citatet är röd tråd genom hela artikeln.
- Han skriver: "Anyone wanting to answer thye question of "how we began" in Iraq has to confront the monumental fact that United States, the most powerful country in the world, invaded Iraq with no particular and specific idea of what it was going to do there, and then must try to explain how this could have happened."
USA vill ha oinskränkt makt, men har inte ens funderat över hur den ska utövas. Det måste vara ett av den senare världshistoriens mest värdelösa och svaga imperier.
- Danner kallar kriget The War of Imagination. Man kan fråga om Vita Huset ens visste det första ledet i Kennans kommentar - var och hur de började kriget.
- Kriget går nu i vinter in i sin tredje fas. Den som helt bestäms av den amerikanska frågan: hur ska vi komma därifrån? Men som Danner konstaterar till sist, vi vet frågan men inte var den slutar. Kennan igen.

Och i senaste numret följer Michael Tomasky upp med att skriva om Baker-kommissionens chockerande hårda omdömen om Vita husets Irakpolitik. Deras rapport är en vändpunkt i amerikansk debatt. Den har legitimerat kravet på reträtt. Även bland republikaner

Men Tomasky citerar en irakisk politiker, Ayad al-Sammari, som sin egen slutsats: Rapportens syfte var att lösa USA:s problem. Inte Iraks.
Man måste tänka tanken att det inte längre spelar nån roll om USA stannar eller lämnar Irak. Imperiet har förlorat kontrollen. Konflikten rullar vidare i egna spår, oavsett vad USA gör eller inte gör. I en annan artikel i samma nummer, med tydligare Bagdadperspektiv, drar Christian Caryl just den slutsatsen:
"As I listened to these Iraqi voices, I could not entirely shake the feeling that we Americans are already becoming irrelevant to the future of their country." ... "Iraqis are sizing up the coming apocalypse, and making their arrangements accordingly."

Det är bra argument för att USA:s armé omedelbart åker hem.
Men det säger också något viktigt om det amerikanska imperiets maktlöshet. Den gamla imperiepolitiken - ett land som ett imperium - är tills vidare slut. Imperialismens epok, som vi tänkt den, är över. Omöjliggjord av globaliseringen. Kriget i Irak har verkligen bekräftat Hardt och Negris bok "Imperiet". Det moderna framväxande världsomspännande imperiet är av en helt annan natur.

8 Comments:

Blogger Marta Axner said...

Det finns väl ingen anledning att skämmas över att gilla Ugly Betty? Förutom att den är rolig och välspelad tycker jag att det är en av de mer klassmedvetna amerikanska serierna just nu (tillsammans med Veronica Mars) men framför allt är den radikal eftersom Betty inte förändras - en fua-ankungen-saga där hon får fortsätta vara anka och aldrig blir en modesvan.

Annars så har svt köpt in Sorkins nya serie Studio 60 on the sunset strip som ska sändas under 2007. Inte lika politisk som West wing såklart men ändå.

08 januari, 2007 10:31  
Blogger Per Wirtén said...

Hej Marta, nej jag vet inte varför det är lite skämmigt att gilla Ugly Betty. Jag håller med dig om att klass står i centrum, plus medborgarskap/uppehållstillstånd som ny klassbestämmande markör (pappan är ju sans papier). Jag tror det är estetiken. Den är ju så tydligt "populärkulturell" och "skräpkulturell" till sin form - färger, scenografi, skådespelarnas överdrivna agerande - och därmed inte lika "fin" som många andra serier försöker vara. Den påminner om en tecknad serietidning. Som usla Desperate Houswives - men ännu mer tillspetsat än den. Jag tycker hela estetiken faktiskt signalerar att vi ska känna det lite skamligt att gilla den, att det är medvetet framkallat.

08 januari, 2007 13:37  
Anonymous Erik S said...

Jag är inte så säker på att Irakkriget har bekräftat Hardt & Negris teser i "Imperiet". Utan att vara en expert på deras idéer, så har jag bestämt för mig att de förnekar nationalstatens roll i dagens globaliserade värld?

Om det är något som Irakkriget tydligt har visat så är det att nationalstaten är mer levande än någonsin. På gott och ont. Irakkriget har framstått som ett gammaldags imperialistiskt krig, där nationalstaten USA invaderar ett annat land militärt, istället för att indirekt via storföretagen försöka styra dess invånare. Istället är det staten USA, nära sammanvävd med storföretagen, som ger sig in på en klassisk erövring för att försäkra sig om olja, precis som krigskritikerna misstänkte. Remember? När lögnerna om massförstörelsevapen har avslöjats så har det blivit uppenbart att det verkliga skälet för invasionen var ekonomiska, inte säkerhetsmässiga. Vi som förde fram att oljan var huvudskälet hånades för att förespråka "konspirationsteorier", men vi hade rätt.

En bättre bok än Hardt/Negri är i detta sammanhang Andreas Malms "När kapitalet tar till vapen", som kritiskt diskuterar teser om nationalstatens och därmed den klassiska imperialismens död.

Sedan noterar jag med glädje att Per nu har bytt åsikt, inte längre hävdar att USA måste stanna kvar annars blir det kaos och istället numera hävdar den enda rimliga ståndpunkten om hur man bör förhålla sig till den amerikanska ockupationen:

USA UT UR IRAK!!!!

11 januari, 2007 00:28  
Blogger Per Wirtén said...

Ja, Erik du har rätt att USA:s anfall var ett klassiskt imperiekrig, där en stormakt drevs av viljan till global makt. Men de misslyckades. Vad är det för imperium som inte ens kan kontrollera Irak? En splittrad motståndsrörelse utan stöd utifrån från någon konkurrerande stormakt. Helt utan det större maktpolitiska spel som FNL var del av. Tiden är ute för den typen av gamla imperier. Det är en viktig huvudpoäng hos Hardt och Negri.

11 januari, 2007 12:33  
Anonymous Erik S said...

Det faktum att den splittrade motståndsrörelsen i Irak de facto besegrat USA, utan stöd utifrån, är tämligen anmärkningsvärt och visar att motstånd "lönar sig", även om det har ett ohyggligt pris. Jag menar: att USA inte lyckades vinna i Vietnam kunde de (möjligtvis) skylla på Sovjetunionen, men vem ska de skylla på här? Al Qaida? Knappast seriöst, eftersom långt ifrån hela motståndet i Irak består av Al Qaida, och denna organisation inte har så mycket makt som Sovjetunionen hade.

Den amerikanska propagandan, som i viss mån vidarebefordrats av liberala skribenter i Sverige, går ut på att motståndet är enbart ett resultat av utländsk infiltration, och har ignorerat det faktum att det finns en nationell motståndsrörelse, om än splittrad i olika fraktioner, som utgör den överväldigande majoriteten av motståndet, och som samlar hundratusentals irakier bakom sig:

http://www.yelah.net/articles/20050103180348

Jag såg nyligen filmen "Alger" om motståndsrörelsen mot Frankrikes kolonialmakt i Algeriet, och det var kusligt att se hur den franska propagandan var nästan identisk med den amerikanska idag vad gäller Irak. Motståndsrörelsen utmålades som bestialistiska galningar, och onekligen begicks det grymheter och övergrepp från FLN i Algeriet. Liksom av motståndsrörelsen Mujahedin i Afghanistan, FNL i Vietnam och danska och norska motståndsrörelserna under Andra Världskriget eller Hizbollah i sin kamp mot Israels invasion i Libanon i somras. Men dessa grymheter och övergrepp från motståndrörelserna får inte skylla det faktum att det är rätt att göra motstånd mot ockupationsmakter, precis om Åsa Linderborg och Erik Wijk har påpekat i ett flertal artiklar i Aftonbladet.

12 januari, 2007 11:52  
Anonymous Anonym said...

its here

phentermine search
phentermine
tramadol
cialis

30 januari, 2007 19:22  
Anonymous Anonym said...

Phentermine
Phentermine search
Ringtone search
Tramadol
Phentermine
cialis

01 februari, 2007 01:19  
Anonymous Anonym said...

relax and enjoy
Tramadol
Viagra
phentermine
cialis

09 februari, 2007 02:04  

Skicka en kommentar

<< Home