Falska hot
I prologen i senaste Arena skrev jag om hur hoten mot rätten att smäda eller kritisera eller bara säga sin mening om tillståndet i samtiden ackumuleras. En av de exemplen jag räknade upp var hoten som riktats mot Berlinoperans uppsättning av en rätt okänd Mozartopera där Muhammed avhuggna huvud visas upp.
Men nu får jag veta, av SR:s Tysklandskorre, att det aldrig funnits några hot mot operan. Bara en "hotbild", skapad av analytiker vid tyska polisen. Det är inte bara jag som skrivit om de här "hoten". De har rapporterats och diskuterats i tidningar över hela Europa. Vi har helt enkelt gått på falsk ryktesspridning. Och ryktet har naturligtvis haft ett syfte: att elda på den växande skräcken för europeiska muslimer.
Det säger nåt om dagsläget i Europa. Verkliga hot och rykten om hot tvinnas samman till en stämning av osäkerhet och "lita på ingen". Jag gillar det inte. Även om jag hade fel i just den detaljen känns det jag skrev i prologen därför ännu viktigare.
Men nu får jag veta, av SR:s Tysklandskorre, att det aldrig funnits några hot mot operan. Bara en "hotbild", skapad av analytiker vid tyska polisen. Det är inte bara jag som skrivit om de här "hoten". De har rapporterats och diskuterats i tidningar över hela Europa. Vi har helt enkelt gått på falsk ryktesspridning. Och ryktet har naturligtvis haft ett syfte: att elda på den växande skräcken för europeiska muslimer.
Det säger nåt om dagsläget i Europa. Verkliga hot och rykten om hot tvinnas samman till en stämning av osäkerhet och "lita på ingen". Jag gillar det inte. Även om jag hade fel i just den detaljen känns det jag skrev i prologen därför ännu viktigare.
posted by Per Wirtén at tisdag, december 19, 2006
3 Comments:
Cyniskt och farligt.
Jag minns, att det som slog mig när karikatyrdebatten (som du skrev om i krönikan) kom upp var förvåning kring hur debattörer både från höger och vänster brakade rakt i diket i den omedelbara analysen; t ex hur lång tid och hur problematiskt det tycktes för alla möjliga debattörer att komma på det som varit en självklar liberal princip sen Voltaire - att det går kritisera innehållet men samtidigt försvara rätten t(r)ycka saker som är fel.
Det var lixom något som slog slint i huvudet på folk; som om allt som kan förstås i termer av civilisationenas krig genererar ett intelektuellt kollaps och ett spontant behov av att skrika ut sina västerländska lojaliteter. DN formulerade sig i termer av "Danmarks sak är vår" och hoppade på tåget av debattörer som gjorde nationell (o västerländsk) identitet av hela prylen. Många talade i överpedagogiska ordalag om "de andra" som inte är del av upplysningstraditions yttrandefrihetstradition och oförmögna att förstå demokartins principer osv.
Jag uppfattade det iallafall som att den världsförståelse som uttrycktes var betydligt ofta mer rasistisk och problematisk än publiceringarna i sig...
/ Petter
ja, du har rätt, särskilt om Expressens ledarsida. Att skriva "Danmarks sak är vår" som på DN:s ledarsida, jag minns hur jag reagerade, var ju helt vansinnigt. Det blev nåt slags process där yttrandefriheten länkades till nationell och kulturell identitet, kanske till och med etnifierades som nåt "danskt" eller "europeiskt".
Men samtidigt fanns en stark annan tendens. Även den både till höger och vänster och mitten. Som tryckte hårt på det olämpliga i publiceringen. Det fanns de som menade att Danmarks statsminister borde be om ursäkt. Många politiker i London, EU och på andra håll lutade åt det hållet. Och jag vet inte hur många människor jag mötte i olika sammanhang som försäkrade att det finns en rätt att publicera, men...men...
Det är en svår fråga. Men som jag skriver i prologen tycker jag de där hoten nu ackumuleras och kommer från alla håll.
Skicka en kommentar
<< Home