torsdag, oktober 18, 2007

Syndikalister kan

Syndikalisterna har länge jobat med att organisera migranter utan dokument som jobbar rättslöst och med usla löner. Det går framåt. Läste i nya Arbetaren att de grävt upp ett gammalt, nästan bortglömt, syndikalistiskt verktyg för lönekamp: registret. I Stockholm organiserar de nu hälften av alla latinamerikaner utan uppehållstillstånd. Tillräckligt många för att det ska funka.
För bara några veckor sedan vann dom en sådan lönestrid med krogen Thank God It`s Friday.
SAC kämpar för att överleva. Att organisera den här gruppen är inte bara en självklar uppgift. Det är smart också. Särskilt som LO-förbunden inte vet vad dom vill och verkar lamslagna.
Det är bara att säga grattis till outstanding performance.

4 Comments:

Blogger Charlotte said...

Ibland är man stolt över att vara med i SAC.

22 oktober, 2007 20:57  
Blogger Per Wirtén said...

Ja. man borde kanske vara med...

23 oktober, 2007 18:28  
Blogger Hogrelius said...

Jag var i två omgångar i mitt liv medlem i SAC ,dels på sextiotalet i Eskilstuna och dels på 90 talet nere i Malmö.
1965 i Eskilstuna så var Eskilstuna LS (lokal samorganisation) ett fack där 90 % av medlemmarna var byggnadsarbetare. Vuxna människor med fötterna på jorden och inriktade på hederligt fackligt gnetande, när vi växte så var det uteslutande bland knegarna ute i industri och byggnadsverksamhetsom blev medlemmar.På våra möten så höll vi då och då föredrag om olika ting , bla så var Armas Sastamoinen där och höll föredrag om den nynazistiska rörelsen och faran för att den skulle få vind i sina segel igen.Gammal svensk folkbildning helt enkelt," utan historia ingen förståelse för nutiden".
När jag så på nittiotalet lämnade ett tandlöst kommunal i Malmö så var SAC det enda alternativet i mina ögon.Facket ville jag av naturliga skäl vara med i ,en självklarhet för min generation.
Jag såg skillnaden direkt, ungdomen dominerade helt SAC men försökte att föra traditionen med fackligt arbete på arbetsplatserna vidare som förr.
Efter ett par år så kom det in fler unga men av en annan typ, ingen förankring på någon arbetsplats men med ett grumligt "revolutionärt" motiv att vara medlem.
Demonstrationerna ändrade karaktär och den beryktade gatustenen kastades mot en kvinnlig ridande polis som blev skadad för livet. Jag försökte förgäves att få min organisation att offentligt ta avstånd från såna metoder men misslyckades med detta.Sedan kom nästa mycket allvarliga händelse vilken fick mig att öppet frondera. Ian W och Bert K hade utlyst offentligt möte på Gustav Adolfs torg i Malmö. Inga herrar jag tyckte hade något av värde att framföra men de hade tillstånd av myndigheterna och då var de i sin fulla rätt att hålla möte.
SAC hade under denna vecka sin kongress just i Malmö och HELA kongressens deltagare gick till Ians möte med grytlock och visselpipor och stoppade mötet mer eller mindre. Då började jag inse att en sådan odemokratisk fackförening ville jag ej vara medlem i.På SAC:s interna debattforum hade jag sedan en tid fått påhopp där jag kallades för olika epitet såsom "äckel" osv. En kvinna från Göteborg tillika lärare sa att "hon skulle komma ner och rycka tasken av mig"!
Jag gick ur och gick till Snappehansbygdens fack där det fanns gamla fd medlemmar från SAC .
Vad vi ser idag av SAC är ett sk fack där man snart sagt kan ta till vilka metoder som helst.Det man har hållit på med uppe i Gamla stan mot en krog är väl nämast att betrakta som utpressning.Rena maffiaverksamheten där man snuddande nära vill ta till det kroppsliga våldet.
Vad är nästa steg för denna urartade fackförening??

29 mars, 2008 20:24  
Anonymous Anonym said...

Ska man skratta eller gråta?Hogrelius låter en individs knäppa utfall på en e-post-lista representera hela SAC. Därtill opponerar sig Hogrelius mot att syndikalister genom blockad söker driva in lön för utfört arbete som arbetsgivaren håller inne. Det har stöd i MBL och kallas indrivningsblockad, men Hogrelius väljer att ställa sig på arbetsgivaren sida. På vilket sätt stödjer Hogrelius fackliga principer överhuvudtaget?

30 oktober, 2009 21:27  

Skicka en kommentar

<< Home