Skuggstrid
Jag har haft långt avbrott i bloggskrivandet. Sorry. Det har varit mycket jobb med nya Arena, går till tryck i veckan, och dessutom har jag kört kamikazeprojektet att läsa Robert Fisks 1100 sidor monstruösa Mellanösternbok Det stora kriget för Mellanöstern och skrivit recension för Expressen. Tiden och energin för annat har varit slut.
När jag inte jobbat har jag smält de sköna recensionerna av min nya bok The Crazy Swede. Här några länkar: Svd, Expressen, G-P, DN.
I Washington vet jag inte vad dom smälter. Bush förbereder veto mot kongressens villkor för nya pengar till kriget i Irak: att trupperna dras tillbaka under 2008.
Bush huvudvärk är att han inte har folket med sig. 59 procent av amerikanarna tycker att augusti 08 är bra tidpunkt för att ge upp och åka hem. Att lägga veto kan isolera partiet ännu mer och grundlägga ett sämre val 08 än 06.
Demokraternas dilemma fångas perfekt i en artikel av Elizabeth Drew i NY Review of Books (10/5): "They [the dem] want to bring an end to the war in Iraq without being held responsible for how it ends. A key Democratic strategist told me: "We don´t want to own this war. IT´s Bush war, and we want him to keep owning it."
Det är Vietnam som spökar. Det var demokraternas krig – och det krossade partiet för decennier. Irak är republikanernas krig – och dom närmar sig panikbranten, bara några meter till så...
Det kan verka cyniskt. Men är strategiskt rätt.
Ett tecken på partiets försiktiga strategi är att kraven inte alls är ordentligt tillbakadragande, utan omgruppering. De flesta ska hem, men många vara kvar för att jaga "al-Qaida", skydda amerikanska trupper och utbilda irakiska.
Men allt det där spelar ingen roll. Bush kommer lägga in veto.
Syftet är att a) skapa opinion, b) förbereda valet 08 och c) samla ihop och ena det egna partiet bakom skarpa skrivningar där Pelosi och Reid helt enkelt nu kan pressa in dom motvilliga i en partilinje.
Trist att Irak helt skymmer det demokraterna borde ta itu med i kongressen: ojämlikheten. Nya siffror från i mars visar att klassgapen nu vidgats till samma nivå som på 1920-talet. En undersökning visar att det faktiskt är skillnad vem som är president. Mellan 1948 och 2001 satt fem demokratiska och fem amerikanska presidenter. Under alla republikaner ökade ojämlikheten. Under fyra av fem demokrater minskade den. Jimmy Carter är det enda undantaget. Den avgörande skillnaden är makroekonomisk politik: under demokratiskt styre var tillväxten i genomsnitt 30% högre och arbetslösheten 30% mindre.
Viktigast i USA nu är att höja minimilönen och reformera arbetsrätten så anställda kan organisera sig utan att få sparken.
När jag inte jobbat har jag smält de sköna recensionerna av min nya bok The Crazy Swede. Här några länkar: Svd, Expressen, G-P, DN.
I Washington vet jag inte vad dom smälter. Bush förbereder veto mot kongressens villkor för nya pengar till kriget i Irak: att trupperna dras tillbaka under 2008.
Bush huvudvärk är att han inte har folket med sig. 59 procent av amerikanarna tycker att augusti 08 är bra tidpunkt för att ge upp och åka hem. Att lägga veto kan isolera partiet ännu mer och grundlägga ett sämre val 08 än 06.
Demokraternas dilemma fångas perfekt i en artikel av Elizabeth Drew i NY Review of Books (10/5): "They [the dem] want to bring an end to the war in Iraq without being held responsible for how it ends. A key Democratic strategist told me: "We don´t want to own this war. IT´s Bush war, and we want him to keep owning it."
Det är Vietnam som spökar. Det var demokraternas krig – och det krossade partiet för decennier. Irak är republikanernas krig – och dom närmar sig panikbranten, bara några meter till så...
Det kan verka cyniskt. Men är strategiskt rätt.
Ett tecken på partiets försiktiga strategi är att kraven inte alls är ordentligt tillbakadragande, utan omgruppering. De flesta ska hem, men många vara kvar för att jaga "al-Qaida", skydda amerikanska trupper och utbilda irakiska.
Men allt det där spelar ingen roll. Bush kommer lägga in veto.
Syftet är att a) skapa opinion, b) förbereda valet 08 och c) samla ihop och ena det egna partiet bakom skarpa skrivningar där Pelosi och Reid helt enkelt nu kan pressa in dom motvilliga i en partilinje.
Trist att Irak helt skymmer det demokraterna borde ta itu med i kongressen: ojämlikheten. Nya siffror från i mars visar att klassgapen nu vidgats till samma nivå som på 1920-talet. En undersökning visar att det faktiskt är skillnad vem som är president. Mellan 1948 och 2001 satt fem demokratiska och fem amerikanska presidenter. Under alla republikaner ökade ojämlikheten. Under fyra av fem demokrater minskade den. Jimmy Carter är det enda undantaget. Den avgörande skillnaden är makroekonomisk politik: under demokratiskt styre var tillväxten i genomsnitt 30% högre och arbetslösheten 30% mindre.
Viktigast i USA nu är att höja minimilönen och reformera arbetsrätten så anställda kan organisera sig utan att få sparken.
posted by Per Wirtén at söndag, april 29, 2007
5 Comments:
Cyniskt är rätta ordet. Demokraterna vill och har alltid velat det här kriget i lika hög utsträckning som vår gode vän Bush. Man offrar ytterligare liv för att en demokrat ska få äran att leda den fortsatta imperialismen. Eller har jag fel?
Ja, jag tror faktiskt du har fel. Under Clinton drev USA en vidrig politik mot Irak med dagliga bombningar på slutet. Det är riktigt. Men frågan är vad som hade hänt om Gore vunnit valet. Kriget i Afghanistan hade säkert sett likadant ut. Men Irak? Viljan hade kanske funnits (men jag är inte säker för Irakagendan verkar ha kommit från två personer: Wolfowitz och Cheney). Men a) Gore hade försökt samla breda globala koalitioner bakom allt, och det hade uteslutit Irak-kriget. b) Han är smartare och hade haft helt andra experter, lyssnat till andra och insett dårskapen. Jag tror inte ens ett krig mot Irak hamnat som fråga på dagordningen med Al Gore. Det fanns inga säkerhetspolitiska experter bland demokrater som drev frågan.
Det är dags att lägga påståendet att republikaner och demokrater är samma kålsupare åt sidan. Det är inte så just nu.
Visst är det skillnad. Sedan får man ju komma i håg att det finns en enorm bredd inom båda partierna, vilket väl är naturligt i ett tvåpartisystem.
Jag blir nyfiken på undersökningen du refererar till - vad är det för något?
Jag hittade den i senaste American Prospect. Det är en undersökning gjord av statsvetaren Larry Bartels. Den citeras av Paul Starr i numrets ledare. Du hittar den på www.prospect.org med rubriken "Is Rising Inequality Reversible?"
Samma nummer har en intressant granskning av Rudy Giuliani.
Det kan ju knappast vara så att två personer ligger bakom USA:s äventyr i Irak. Möjligen har dessa båda krigsförbrytare formulerat försvaret för kriget men det fanns ett gemensamt intresse hos eliterna i USA (inom ekonomin, politiken och media) av att ockupera Irak. Och demokraterna representerar i mångt och mycket samma intresse som republikanerna. Möjligen hade det hela tagit sig ett något mer civiliserat uttryck.
Och den stora frågan är ju varför inte demokraterna här och nu skär av finansieringen av kriget. En överväldigande majoritet av amerikanerna vill ju plocka hem trupperna, för att inte tala om hur irakierna själva ser på det. Och omvärlden. Det är ju inte så att demokraterna står ensamma om de skulle välja att avbryta.
Till syvende och sist är det väl så att om demokraterna motsatt sig kriget så hade det aldrig blivit av. Frågan är varför de då inte gjorde det?
Idag läste jag förresten att kriget nu kostat 500 miljarder. Dollar. Någon borde åtalas.
Skicka en kommentar
<< Home