Schlager, knark och flyktingar

Efter melodifestivalen har föraktet för östra Europa och Balkan fått fritt lopp. Dom gör överlägset bäst modern pop. Lördagen var öst utklassar väst. Men Luuks sarkasmer haglade. Och sedan blev det bara värre i kvällstidningarna. Det påminner om förhållandet mellan norra och södra USA. Föraktet har koloniala mönster. Precis som revanschhungern hos de föraktade. Det är enormt fascinerande att se hur all självinsikt i vissa lägen bara faller. Kvar är det rena föraktet – och skräcken för att inte längre vara den självklart dominerande. Man skulle kunna göra en Frantz Fanon-analys av Melodifestivalen.

Ser också att vänsterpartiets Alice Åström fått en massa skit, av bl a Maria Abrahamsson, för att hon sagt det självklara: att narkotikamissbruk borde avkriminaliseras och lagen borde återgå till det gamla läget då innehav för eget bruk inte var brottsligt. Men att handel med narkotika var brottsligt.
Det öppnar för en påminnelse om den Sverigerapport FN:s specielle rapportör om hälsa, Paul Hunt, lämnade sista februari.
Han kritiserar Sverige på tre punkter för att bryta mot den mänskliga rättigheten om allas rätt till sjuk- och hälsovård.
1. Att migranter utan dokument saknar rätt till sjukvård. Och om de får vård måste de betala hela kostnaden, som absolut ingen har råd med.
2. Att vuxna asylsökande inte har samma rättigheter som de med uppehållstillstånd eller svenskar med medborgarskap. Det är en oacceptabel diskriminering, skriver han.
3. Att Sverige visserligen nu äntligen tillåter sprutbytesprogram, men ändå inte genomfört det eftersom lokala landsting tvärbromsar. Det är att bryta mot rätten till hälsovård.
Allvarlig kritik på tre punkter där Sverige representerar en snål och repressiv politik.
Just migrations- och narkotikapolitik verkar vara Sveriges svarta hål.

Hunt skriver också om de apatiska flyktingbarnen som ett speciellt svenskt fenomen. Han uppskattar att regeringen tillsatte utredaren Marie Hessle, som senare fick en storm av kritik. Och han beklagar den politisering som skett runt barnen. Hunt vill betona hälsoaspekterna, att barnen måste få bra vård och att orsakerna måste klarläggas. Han verkar godta Hessles slutsats att det saknas kunskap för en entydig förklaring.