Fördrag, plus och minus

Jag fick precis mail från EAPN, European Antipoverty Network, där de kommenterade det nya fördraget "med blandade känslor" och träffar ungefär samma slutsatser jag drar.
Det är naturligtvis bra att EU nu definierar sitt mål som en "social marknadsekonomi" som ska bekämpa social marginalisering och diskriminering. I en portalparagraf står det att EU nu ska verka för "full sysselsättning" (jag undrar om man nu kan testa Europeiska centralbankens uppdrag – inlationsbekämpning före full sysselsättning – inför EG-domstolen för brott mot unionsfördraget?). Det gamla konstitutionsförslaget fick orättvis kritik från en svensk vänster som läste ganska inskränkt.
Men EAPN skriver också att det vor bättre om den öppna processen runt konstitutionen fullföljts. Och det blivit en enkel, sammanhållen text. Nu lyckades makthungriga regeringschefer låsa in processen i det vanliga sjaskiga kohandlandet - som om inget hänt.
Förenklat lyssnade man på det holländska nejet och gav nationella parlamenten större möjlighet att lägga veto mot kommissionens förslag. Bra. Men det franska nejet som ville ha ett mer politiskt EU med tydligare rättviseuppdrag, alltså starkare union, har inte satt några spår.
Jag tror nåt händer i EU. Många gånger har jag skrivit att folken och de folkliga opinionerna invaderar konferensrummen. Det är en process som bara rullar vidare. Konventet som skrev konstitutionsförslaget och debatterna som följde var en vändpunkt. Nu kan nog ingen stoppa tillbaka demokratispöket i garderoben. Därför känns det extra olustigt att den öppna process, EAPN skriver om, avslutades på gammalt traditionellt EU-sätt: bakom reglade dörrar.