Sexköpsdebatten
Häng med i debatten om prostitution och den svenska sexköpslagen. Den började i Arena (3/06) när Susanne Dodillet skrev om tysk lagstiftning där prostitutionen legaliserats av samma partier som stod bakom sexköpslagen i Sverige. I nr 5/06 riktade Petra Östergren ett hårt angrepp mot den svenska vänsterns och feminismens sätt att se på frågan. Sedan kom hennes bok "Porr, horor och feminister". Det blev en hel del artiklar i dagstidningarna, många skarpt kritiska till hennes bok.
I nya Kvinnovetenskaplig Tidskrift (4/06) fortsätter diskussionerna med tre mycket bra texter. Hanna Olsson tecknar en politisk bakgrund till sexköpslagen. Hon var ju huvudsekreterare i den berömda Prostitutionsutredningen som tillsattes 1977. Den moderata enmansutredaren ville inte offentliggöra de delar av utredningen som sedan skapade debatt, de där prostitutionen beskrevs genom intervjuer. De delarna stencilerades upp och spreds ändå.
Susanne Dodillet följer upp artikeln i Arena med en jämförelse av de idétraditioner som kan förklara varför tysk och svensk vänster gått diametralt motsatt väg i frågan.
Och så avslutas numret med en kort text av den italienska forskaren Daniela Danna som undersökt svensk lagstiftning, först med beundran men sedan allt mer kritiskt och nu har hon landet i slutsatsen att sexköpslagen vilar på felaktig grund.
De här texterna finns inte på nätet. Och tidningens hemsidor är en mess. Till nästa nummer ska den byta namn till Tidskrift för Genusvetenskap www.tgv.mah.se. Men den hemsidan är ännu inte öppen. Den gamla finns på www.tegeve.se. Där kan man i varje fall beställa. Gör det, för det här numret är klart läsvärt från pärm till pärm!
I nya Kvinnovetenskaplig Tidskrift (4/06) fortsätter diskussionerna med tre mycket bra texter. Hanna Olsson tecknar en politisk bakgrund till sexköpslagen. Hon var ju huvudsekreterare i den berömda Prostitutionsutredningen som tillsattes 1977. Den moderata enmansutredaren ville inte offentliggöra de delar av utredningen som sedan skapade debatt, de där prostitutionen beskrevs genom intervjuer. De delarna stencilerades upp och spreds ändå.
Susanne Dodillet följer upp artikeln i Arena med en jämförelse av de idétraditioner som kan förklara varför tysk och svensk vänster gått diametralt motsatt väg i frågan.
Och så avslutas numret med en kort text av den italienska forskaren Daniela Danna som undersökt svensk lagstiftning, först med beundran men sedan allt mer kritiskt och nu har hon landet i slutsatsen att sexköpslagen vilar på felaktig grund.
De här texterna finns inte på nätet. Och tidningens hemsidor är en mess. Till nästa nummer ska den byta namn till Tidskrift för Genusvetenskap www.tgv.mah.se. Men den hemsidan är ännu inte öppen. Den gamla finns på www.tegeve.se. Där kan man i varje fall beställa. Gör det, för det här numret är klart läsvärt från pärm till pärm!
posted by Per Wirtén at torsdag, februari 15, 2007
7 Comments:
Tack för tipset!
Sexköpsdebatten förs ju annars också livligt inom bloggosfären. Och med större deltagande av direkt berörda.
Instämmer, just de tre nämnda artiklarna är mycket läsvärda. Jag gillar Daniella Danas korta men mycket träffande text, och hennes reflektion över rättigheter och slaveriet.
Tack för tipsen, men jag kan inte låta bli undra varför du, Per, inte tar ställning i denna fråga?
/Nina Unesi
Min åsikt? Jag tycker sexköpslagen är bra, men att många av dom kritiska argument som kommer fram i debatten nu är intressanta och viktiga.
Hej Per,
Har precis läst senaste numret av Arena och undrar lite över artikeln om Uppdrag granskning som Jesús Alcalá skrev. Vad jag förstår har du engagerat dig för en generösare flyktingpolitik, till och med velat släppa invandringen fri, och varit synnerligen kritisk mot Barbro Holmberg och den svenska flyktingpolitiken. Du har skrivit hyllande om påskupproret och jag trodde helt klart att du stod på Gellert Tamas sida i debatten kring de apatiska flyktingbarnen.
Därför blev jag rätt förvånad när Arena gav ett jättestort utrymme åt Alcalá för att försvara utredningen om de apatiska flyktingbarnen, och sprida tesen om att simulering nog visst kan ha förekommit, genom att hårt kritisera Gellert Tamas och Uppdrag granskning. Något jag snarare hade tyckt vara mer logiskt att läsa i typ Neo eller Axess.
Naturligtvis ska även journalistik med en agenda man själv sympatiserar med granskas. På ett sätt kanske det är extra hedersvärt att göra det i en tidskrift som Arena, förutsatt att det finns något fog för kritiken. Men ärligt talat hittar inte jag som läsare någon större scoop i Alcalás text. Och efter att ha läst Tamas svar så har jag stärkts i den uppfattningen. Några mejl som kortats ner, hur många sidor som handlade om simulering... so what? ...liksom. Jag undrar om du håller med Alcalá och varför ni på Arena gav honom så stor plats. Tycker du att hans kritik var så stark att det motiverade publicering?
Sen blir jag också nyfiken på Alcalás motiv. Varför skriva en så lång text, göra så mycket research för att försvara hedern för några läkare och byråkrater. Hade han velat diskutera Uppdrag granskning och den grävande journalistiken på ett principiellt plan och ge olika exempel på övertramp och vinklingar, precis som mediemagasinet gjorde för ett tag sen, hade texten säkert blivit mer intressant, men nu känns det snarare som han går till direkt angrepp på Tamas och till direkt försvar för enskilda intervjuoffer. Jag kanske är konspiratorisk men det hela känns lite som ett beställnignsjobb.
Ja, ja, jag ska inte tjata mer, men det vore intressant att höra några reflektioner från dig om varför ni publicerade texten.
Mvh
Hannes
Hannes, som redaktör tycker jag inte poängen är vem som vinner en debatt, men att den blir bra. Ofta tvingas jag påpeka det självklara, att en chefred inte ska behöva "hålla med" om allt som publiceras i tidningen, men att artiklarna ska tillföra nåt som är viktigt eller intressant.
Jag tror alla chefredaktörer skulle valt att publicera Alcalás text. Jag tycker det finns tre skäl.
1) Mediakritik är alltid viktigt och Alcalás frågor hur hårt man kan vinkla ett program är minst sagt relevanta i det här fallet (kolla programmet igen om du kan).
2) Artikeln öppnar för en diskussion om hur journalistik med gott uppsåt - som Gellert Tamas - klarar sig i en hård mediadramaturgi. Klarar den sig eller dödas den av dramaturgins krav på förenklingar med ont och gott, svart och vitt.
3) Artikeln bidrar också till diskussionen om sk apatiska barn, mest genom att visa på hur helvetiskt svårt det är att säkert veta. En diskussion som kommer leva vidare, både i media och bland medicinska specialister.
Jag tycker du läser Alcalá orättvist. Han försvarar inte alls Marie Hessles utredning. I slutraderna sågar han den. Han försvarar inte Barbro Holmberg. Inte den hårresande sossecynismen i hela den här debatten.Han argumenterar inte mot amnesti. Jag är övertygad om att han gillade amnestikravet och påskuppropet.
Jag finner hans diskussion om själva sakfrågan oerhört givande. Att nyansera och försöka förstå står inte alls i motsättning till det jag och andra tidigare skrivit i Arena. Tvärtom. Ett tungt argument för att publicera var just att vi skrivit så mycket och har en så profilerad hållning i migrationsfrågor.
Vad Alcalá har för motiv vet jag inte. Det som betyder nåt är själva texten.
Publiceringsbeslutet var trots allt detta inte enkelt - ganska ångestfyllt, faktiskt. Men efter att ha sett teveprogrammet och läst artikeln flera gånger var beslutet ändå ganska självklart.
Ok, bra svar. Ska kolla programmet en gång till och läsa om artikeln. Mitt första intryck var dock att Alacalá inte hade så mycket på fötterna som han ville ge sken av, men vem vet, jag kanske ändrar uppfattning efter noggrann genomläsning igen.
Skicka en kommentar
<< Home