onsdag, februari 14, 2007

Utrikes utan politik

Jag har läst Carl Bildts utrikespolitiska deklaration. Den är blek som en tulpanstjälk. Det känns som att regeringen abdikerat från utrikespolitiken. Texten är förbryllande fri från politik. Inga konkret förslag om de stora brännande konflikter hela världen talar om: USA:s uppladdning runt Iran, kriget i Irak, Palestinakonflikten. Och inget om USA:s övergrepp i skuggan av kriget mot terrorismen, inget om hur EU ska se ut eller vilka principer som ska gälla för fortsatt utvidgning. Hela världen diskuterar. Men Sveriges regering har ingen åsikt, ingen politik. Det enda Bildt bidrar med är att fred och försoning är bra.

Samtidigt tittade jag i socialdemokraternas alternativa deklaration. Vilken skillnad! Mycket saknas där också. Men där finns ju politiken, idéerna, förslagen och den kritiska hållningen.
Darfur är symptomatiskt. Bildt pläderar för fred, frihet, försoning, förhandlingar och allt annat fint - som en söndagsskolmagister eller Alf Svensson vid kaffet. SAP brännmärker istället folkmordet, föreslår att regimen i Khartoum ska dras inför den internationella brottsmålsdomstolen och diskuterar embargo mot de oljebolag som är verksamma i Sudan.

Jag träffade PM Nilsson i Studio Ett för att diskutera den försvunna utrikespolitiken. Jag tror PM har rätt när han säger att Bildt lever kvar i 1990-talet och inte uppdaterat sig. Han tror fortfarande att de stora striderna är att Sverige ska med i EU och bejaka globaliseringen. Dags att vakna. Det är andra frågor som gäller nu (som t ex USA:s globala maktambitioner). Men det har Bildt inte hängt med på. Tiden har passerat honom. Och det är nu så uppenbart att det blivit pinsamt.

I debatten skämtade Urban Ahlin (s) om att Bildt var äldre. Han fattade säkert inte hur rätt han hade. Samma sak när Birgitta Ohlsson (fp) gick upp och fräste loss med sin vrede över tillståndet i världen. Den vreden, den kritiken, den viljan att förändra ligger bortom utrikesministerns världsbild.

Regeringens svaga punkt är Bildt. Inte bara för hans sliriga syn på etik och näringslivskontakter. Utan mest för hans brist på politik.

4 Comments:

Anonymous nina unesi said...

Fast är det inte ganska befriande att han är så intetsägande?

Hans parti vill ju minska biståndspengarna, ta tydligare ställning för Israels situation i konflikten och de är, som bekant, galna i krig (åtminstone gillar de att stödja dem).

Jag tycker att det är rätt skönt att han inget ser, säger eller hör.

/Nina

15 februari, 2007 01:59  
Blogger charlotte said...

Jag är kanske orättvis, men var sossarna verkligen så mycket bättre i fråga om Darfur? Jag menar, detta har ju pågått länge och även från deras sida saknades väl en tydlig attack mot situationen?

15 februari, 2007 13:40  
Blogger Henning said...

jag vill ha birgitta ohlsson som utrikesminister - hon fräser befriande mycket. riksdagens störste ideologist? synd bara att hon är folkpartist, hennes fräsningar skulle passa finare på andra sidan blåröda linjen.

15 februari, 2007 15:53  
Blogger Per Wirtén said...

Ja, Nina man kan ju dra en suck av lättnad. Men det är ju alltid roligare om det finns nåt att debattera. Jag föredrar en motståndare som säger sin mening och inte abdikerar, som Bildt gör.
När det gäller Darfur så är det uppiggande att läsa SAP:s alternativa deklaration. Den är rätt skarp. Och den socialdemokratiska regeringen kallade faktiskt läget för folkmord - det gör inte Bildt. Men i just den frågan är det väl ingen som kan slå sig för bröstet. Egentligen.

15 februari, 2007 17:04  

Skicka en kommentar

<< Home