Skotsk separation
I sommar blir det ett par semesterveckor i Skottland. Vi har precis tömt våra bankkonton och bokat hus på västkusten. Intressant tid för just Skottland. I maj är det val till det skotska parlamentet. Det verkar bli framgång för nationalistpartiet SNP.
Bekanta från London som besökt Sverige under vintern har upprymt förklarat att när vi åker dit på semester kan Skottland redan förklarat sitt oberoende från Storbritannien. Kanske redan bestämt att de vill in i eurosamarbetet.
Så snabbt går det nog inte. SNP bildar förmodligen koalition med liberalerna som är mer försiktiga. Egentligt stöd har de bara från De gröna. Men nåt händer. Det mest förvånande är att en majoritet av Englands befolkning (59%) tycker det är bra om Storbritannien delas i två och Skottland försvinner.
Jag brukar inte gilla nationella separatister. Men det som är intressant med utvecklingen i Skottland är hur ointressant nationalism blivit i Europa. En av kontinentens värsta ideologier har väldigt snabbt svalnat. Om Skottland varit på väg mot självständighetsförklaring för 30 år sedan - tänk punk, Thatcher och Falklandskriget - hade hela Europa skakats av krisstämning. Stirriga folkmassor hade samlats på båda sidor gränsen. Nationalistiska demagoger hållt brandtal och hela ön satts i brand.
Nu sker det mer förstrött. Stämningen är lätt road och de flesta mer nyfikna än oroade. Är det ens nationalism som driver fram självständighet? Eller är det såren och minnena efter Thatcheråren, trötthet på ett London som driver krig i Irak, att Edinburgh tänker sig en annan politik (läs: mer vänster) än vad London gör?
Det första tecknet på att den gamla nationalismen tappat greppet var när Tjeckoslovakien delades i två. Med en oerhört nationalistisk regering i Slovakien befarade många konflikt. Men tjeckerna sa bara hej då, och inget mer.
Jag menar inte att nationalismen försvunnit från Europa. Men att den svalnat, tappat sin religiösa prägel och blivit rätt pragmatisk, en praktiskt fråga att lösa och hantera i likhet med tusen andra problem.
Att skriva optimistiskt samtidigt som delar av gamla Jugoslavien fortfarande är nära krig (Kosovo) är kanske vansinnigt. Men jag kan ändå inte låta bli. Nåt har hänt. Kanske att Europatanken och Unionen ändå förändrat kontinenten på ett djupare sätt än vi tänker.
Bekanta från London som besökt Sverige under vintern har upprymt förklarat att när vi åker dit på semester kan Skottland redan förklarat sitt oberoende från Storbritannien. Kanske redan bestämt att de vill in i eurosamarbetet.
Så snabbt går det nog inte. SNP bildar förmodligen koalition med liberalerna som är mer försiktiga. Egentligt stöd har de bara från De gröna. Men nåt händer. Det mest förvånande är att en majoritet av Englands befolkning (59%) tycker det är bra om Storbritannien delas i två och Skottland försvinner.
Jag brukar inte gilla nationella separatister. Men det som är intressant med utvecklingen i Skottland är hur ointressant nationalism blivit i Europa. En av kontinentens värsta ideologier har väldigt snabbt svalnat. Om Skottland varit på väg mot självständighetsförklaring för 30 år sedan - tänk punk, Thatcher och Falklandskriget - hade hela Europa skakats av krisstämning. Stirriga folkmassor hade samlats på båda sidor gränsen. Nationalistiska demagoger hållt brandtal och hela ön satts i brand.
Nu sker det mer förstrött. Stämningen är lätt road och de flesta mer nyfikna än oroade. Är det ens nationalism som driver fram självständighet? Eller är det såren och minnena efter Thatcheråren, trötthet på ett London som driver krig i Irak, att Edinburgh tänker sig en annan politik (läs: mer vänster) än vad London gör?
Det första tecknet på att den gamla nationalismen tappat greppet var när Tjeckoslovakien delades i två. Med en oerhört nationalistisk regering i Slovakien befarade många konflikt. Men tjeckerna sa bara hej då, och inget mer.
Jag menar inte att nationalismen försvunnit från Europa. Men att den svalnat, tappat sin religiösa prägel och blivit rätt pragmatisk, en praktiskt fråga att lösa och hantera i likhet med tusen andra problem.
Att skriva optimistiskt samtidigt som delar av gamla Jugoslavien fortfarande är nära krig (Kosovo) är kanske vansinnigt. Men jag kan ändå inte låta bli. Nåt har hänt. Kanske att Europatanken och Unionen ändå förändrat kontinenten på ett djupare sätt än vi tänker.
posted by Per Wirtén at måndag, februari 12, 2007
3 Comments:
You lucky bastard! Jag vill också hyra hus i Skottland!
fast å andra sidan är skottarna aggressivt framme när det gäller makten över storbritannien!
låt säga att gordon brown tar över efter tony blair, som i sin tur påverkades starkt av skotten alistair campbell. vi kan gissa att han kommer att utmanas av runner-upen john reid (skotte han med) förutsatt att han klarar kaoset på home office. dessutom finns de som menar på att libdems skulle kunna gå tillbaka till skotten (vad annars) charles kennedy som partiledare.
skottarna ser fortfarande ut att ha mest att vinna på att stanna kvar i unionen, både när det kommer till utsikterna för skotska politiker som för deras plånböcker.
Indy, jo, jag har sett att labour kampanjar hårt för att Skottland ska stanna kvar. Och det gör dom rätt i. Separatism måste man betrakta med skepsis. Men det som förvånar mig är hur oengagerade och svala den typen av frågor blivit.
Skicka en kommentar
<< Home