Kairo, pt3

På arabiska heter bloggare mudawena. Det har också börjat bli synonymt för opposition mot Mubaraks hänsynslösa polisstat. Ännu är bloggarna få i Egypten, runt 3000 och de flesta skriver inte politik. Egypten är långt från Irans 500 000 - 700 000 bloggare. Men effekten är den samma och antalet växer: från 300 till 3000 på ett år, trots myndigheternas försök att pressa tillbaka och sabotera.

Förra året insåg hela Egypten bloggens potential. En bloggare fick tag på en kort filmsnutt där en busschaufför misshandlades svårt av polisen. Han la upp den på bloggen. För första gången blev polisstatens repression en offentlig sak ingen kunde tysta. De skyldiga poliserna ställdes inför rätta i december. Sedan följde plötsligt fler liknande filmer av tortyr i egyptiska fängelser på andra bloggar. Abu Ghraib-stil. Poliser har helt enkelt filmat tortyroffer för att skryta inför kollegor. Nu på allas datorskärmar.

Det här är en ung up to date-opposition som inte fanns på konferensen i Kairo. Som de äldre männen aldrig nämnde. Men som jag mycket hellre hade träffat. Den reellt existerande vänstern, så att säga. Den demokratiska vänstern. I ett nummer av The Nation (19/2 07) hittade jag en intressant artikel när jag kom hem.

De politiska bloggarna är ofta kopplade till Kifaya - en ny gatusmart demokratirörelse i Kairo. De tipsar om protester och demonstrationer. Men är också länk till de nya midstreammedierna som al-Jazeera och de små, plågade men ihärdigt oppositionella tidningarna i Egypten.

Blogg plus kamera i mobilen är en mardröm för diktaturer. Och bloggarna i Egypten skriver om typiska bloggfrågor. De bevakar minoriteters rättigheter, rapporterar polisbrutalitet, blir frihetsrum för kvinnor, bögar och flator. Men repressionen slår hårt. Just nu är minst en bloggare fängslad, ännu utan rättegång, nämligen Abdul Kareem Nabeil Suleiman (med bloggnamn Kareem Amer) för sin kritik av det ultrakonservativa al-Azharuniversitetet. Kända egyptiska bloggare är (enligt The Nation) Demagh MAK, Wael Abbas och på omraneya.net hittar man tydligen en massa egyptiska bloggare - alla på arabiska, antar jag.

Den vänstern är den verkliga politiska världen. Den jag mötte i Kairo tillhörde dessvärre en som lämnat allt det där bakom sig för att vårda sina egna förlorade strider.