Molly

Molly, Molly... Jag läste på pendeltåget i går kväll att Molly Ivins avlidit i cancer, bara 62 år gammal och alldeles för tidigt. Jag kommer sakna hennes varma sarkasmer. Molly är inte så känd i Sverige. Men hon var en av den amerikanska vänsterns bästa, skarpaste och roligaste skribenter. Hennes kolumner publicerades i många morgontidningar, bland annat den i Chapel Hill/Durham där jag bott under några perioder. Varje morgon hon var publicerad kändes som en bra morgon i ett land utan sans.

Jag vet inte hur många böcker hon hann med. Många. Jag har tre framför mig nu. En av titlarna säger allt om amerikansk politik: "You Got to Dance with Them What Brung You". Man måste ställa upp för den som betalar. What? Ska det inte vara That? Antar att det är nån Texas-specialare. Molly skrev från Texas. Hennes texter var alltid mycket Texas: språket, perspektivet, humorn, kommentarerna om de sanslösa lokalpolitikerna – korruption och knäppighet är bara förord till texaspolitiken.

Molly var populist. Hon var damned proud över det. I USA är populism den folkliga radikala traditionen, med helt andra innebörder än ordet har i Europa. Det var dessutom just i Texas dammiga bondhålor begreppet föddes som radikal folkrörelse på 1870-talet. Den svepte fram som en präriebrand, dog ut, men lever kvar som underström.

Så sorgligt att hon lämnat oss just nu. Precis när demokraterna vunnit kongressen och ett koppel nya populister valts in. Det var ju det populistiska budskapet som demokraterna vann på i höstas: fackliga rättigheter, höjd minimilön, sjukförsäkring och lite häslosam antielitistisk svada. Precis det som alltid var kärnan i hennes texter.

Här ligger också hennes två böcker om hemmapolitikern George W Bush. Först "Shrub - The Short but Happy Political Life of George W Bush" om hans tid som guvernör i Texas. Och så "Bushwacked" från 2005, där man bland annat får veta hur Carl Bildt höll utrikespolitisk kurs för Bush tidigt 1999.

Jag har alltid velat åka till Austin för att äta lunch med Molly. Det blev aldrig.
I nya The Nation ser jag en minnesruta med ett fint gammalt Mollycitat om nån lokal politiker: "He´s so mean he wouldn´t spit in your ear if your brains were on fire." Så skrev hon.