Paus

Som ni märkt har mitt bloggskrivande legat nere ett tag. Jag har haft mycket annat att göra.
Men det är inte bara det.
Kom hem med en massa energi från en studieresa i Istanbul för några veckor sen. Tänkte skriva tre bloggrapporter. Var laddad. Hade orden klara. Men det gick inte. Nåt sa ifrån.
Jag skriver helt enkelt för mycket på annat håll just nu. Orkar inte bloggen. Nåt säger ifrån. Och jag vill inte börja slarva med textfinishen. Så nu pausar jag.
Läs mig på annat håll. Till exempel Dagens Arena. Anmäl dig så får du den gratis rakt i e-brevlådan varje vardagmorgon. www.dagensarena.se.
Jag kommer igen på bloggen. Men måste dra ner tempot ett tag. Ja, jag har inte ens orkat skriva det här lilla inlägget förrän i dag. Sorry.

Dagens Arena

På måndag drar Arenagruppens dagliga ledarsida igång: Dagens Arena. Varje morgon rakt in i din mailbox med ledartexter av Björn Elmbrant, Nisha Besara, Katrine Kielos, Håkan A Bengtsson, Devrim Mavi och mig. Och krönikor från många andra av dom bästa pennorna.
I dagens pressmeddelande motiverade vi ledarsidan med en vilja att bryta den borgerliga dominansen över opinionsbildningen på landets ledarsidor. Den är ett demokratiskt problem, och det vill vi ändra på.

Det är intressant att kolla blixtsnabba reaktioner på högerbloggarna. De fixar inte verkligheten: att de är dominanta. De kan inte se sig som annat än underdogs. Precis som högern i USA. Den svenska högern klarar inte av att vara politiska maktahavare, och ta ansvar för det. De måste frammana vänsterspöket, fast det inte finns. Kanske en bidragande förklaring till varför det går så kryckigt för Alliansen i regering.

Well, på måndag morgon...

Är båda vänster?

Två vänstertidningar, samma dag:
Arbetaren berättar hur syndikalisternas ansträngningar att organisera migranter utan dokument i Stockholm nu gett resultat i avtal för nattstädarna på Berns. De blir fast anställda, får semesterersättning och ordentlig löneökning. Naturligtvis har syndikalisternas också stått och protesterat utanför Berns. Det vanliga pådraget.

Arbetsgivarna protesterar förstår. Och det gör vänsterpartiet också.

I Flamman fördömer Lisa Rasmusson, facklig-politisk sekreterare i vänsterpartiet, syndikalisternas organiseringsarbete. Rubriken är "Syndikalisterna sänker solidariteten".
Hennes artikel är synnerligen oklar och obegriplig. Jag fattar inte vad alternativet är. Möjligen ska migranter utan dokument hållas borta från arbetsplatser. Frågan ska avgöras i riksdagen, tror jag hon menar. Och hela tiden upprepar hon att det handlar om asylsystemet. Att migranter kommer hit/lockas hit för att jobba och skapa en bättre framtid har hon ännu inte upptäckt.

Två tidningar. Två sorters vänster.

Gick som det gick

Och nu har Schenström avgått.
Kan ingen starta en drev mot Anders Pihlblad på TV4 och hans chefer, så kanske dom också kan tvingas avgå?

Packat beslut

Ulrica Schenström har tagit time-out, fått sparken för tillfället, för att hon a) pussat en reporter på krogen b) varit väldigt väldigt full.
Jag kan förstå båda sakerna. a) ja varför inte? Och b) naturligt flyktbeteende om man jobbar i Renfeldts regeringskansli.
Hon har inte gjort något allvarligt fel.
Det har däremot reportern på TV4. En nyhetsjournalist ska inte supa ihop med personer som har Schenströms jobb, och inte pussa dom på läpparna heller.
Men vad händer?
Hon tvingas till time out.
Han är kvar och får säkert höjd status för att han nu "fällt" en makthavare.
Summering: grabbarna vann. Igen.
Fråga: Får en kvinna inte vara full på offentlig plats utan att förlora jobbet?

Dissidentmarknaden

Socialdemokratiska dissidenter har alltid högt värde på åsiktsmarknaden. Men nu högre än nånsin. Greger Hatt har varit talskrivare åt Ingvar Carlsson, jobbat inom Broderskap och annat. För några dagar sedan skrev han i SvD att han föredrar Anders E Borg och Alliansen före socialdemokratin. Och sedan dess nämns han nästan varje dag på borgerliga ledarsidor.

När alla andra socialdemokrater återvänt från tillfällig utflykt med röst på moderaterna är Hatt kvar. Hattkramandet blir tecken på ett slags förtvivlan. En man som få känner till får plötsligt status av intellektuellt hjältemod.

Men tråden till socialdemokratin är tunn. Efter sitt rörelsearbete jobbade han för Svenskt näringsliv. Men om det sägs inget. Hade hans artikel tillmätts någon som helst betydelse om han presenterats som fd talskrivare åt Svenskt näringslivs ledning?

Feministtricket

I valrörelsen kallade moderaterna sig för det nya arbetarpartiet och en retorik om försvar av välfärdsstaten.
Under året har Borg och Littorin sedan drivit genom en rad beslut som höjt a-kasseavgifter och sänkt massor av ersättningsnivåer i socialförsäkringarna. Senast att pressa deltidsanställda ner i fattigdom genom att avskaffa möjligheten att få deltidsa-kassa under ganska lång tid.
Allt i skuggan av PR-kampanjen att vara det nya arbetarpartiet.

I Gävle under stämman har Anders E Borg fått jättespinn på sin försäkran att han är feminist. Inget nytt, det har han sagt flera år, men media har gatt det stort utrymme. Varför är feminismen plötsligt så viktigt, undrar jag. Är det en PR-förberedelse för nya impopulära beslut?
Samtidigt förklarar Reinfeldt att det som gäller det närmaste åren är att förbättra den offentliga sektorn, dominerad av lågavlönade kvinnor. Det passar väldigt väl ihop med Borgs retoriska feminism. Det är som att de nu upprepar samma trick, men på nytt område.
Borg trycker skickligt på laddade signalord. Och dimman sprider sig snabbt i det politisk landskapet.

Moderaterna i Stockholm bryter samtidigt en gammal politisk konsensus att vården ska vara offentligt finansierad genom att ge grönt ljus till nytt barnsjukhus där vården ska finansieras av privata försäkringar.

Vem litar längre på Anders E Borg? Märkligt att reportrarna är så flata inför glappet mellan retorik och beslut.

Bill i eget race

Nu har Bill Richardson fått upp farten. Han har varit försvunnen länge. Richardson är guvernör i New Mexico och har länge varit tippad som tänkbar presidentkandidat för demokraterna. Men han har bara försvunnit bakom den tunga ledartrion och legat på några få procent i opinionsmätningarna. Men nu rullar han in med höga opinionssiffror i Iowa och New Hampshire, faktiskt trängt sig in bland de tre – Clinton, Obama och Edwards. Primärval handlar om hur det går i de första valen. Allt kan vända på bara några dagar. Minns förra gången. Vem hade gissat Kerry? Så plötsligt är Bill Richardson med.

Men so what? Jo, det är faktiskt intressant. Kanske en betydelsefull signal. Han har trängt sig fram med en enda fråga: Irak. Han kräver utan omsvep att alla amerikanska soldater omedelbart ska lämna Irak. Extra tyngd eftersom han varit USA:s FN-ambassadör under Bill Clintons år. Han har alltid betraktats som "apparatens" man, men nu kör han ett eget race. Det är bra nyheter. Han kommer pressa framför allt Hillary Clinton att sätta ner foten och inte bara fortsätta ducka om Irak.