Antiamericana

Hade tänkt åka till Pet Sounds för att köpa ut Marc Almonds nya cd i dag. Men regnet kom emellan.
Istället läste jag Guardian Weekly. Där fanns en hel del om läget i Gaza.
Bland annat ett citat från en hemlig, men läckt, rapport från FN:s specielle envoy för Mellanösterns "fredsprocess", Alvaro de Soto:
"Helt uppenbart drev USA på för att få till en konfrontation mellan Fatah och Hamas. En vecka före [Mecka-avtalet] deklarerade USA:s envoy, två gånger, vid ett möte mellan de olika envoyerna i Washington hur mycket han "gillade det här våldet" och menade då det näst intill inbördeskrigsliknande tillståndet som då rådde i Gaza med dagliga civila offer."
Inte för att man blir förvånad: ockupation av Irak, total support (och kanske ännu mer) för Israels förödande anfall mot Libanon förra sommaren, krigsliknande hot mot Iran och nu kaos i Gaza, kanske snart även på Västbanken.
Men dom leker med elden. Hur kan man tro att det här våldet inte spiller över? Först in i Israel, långt in i det landets hjärta, och naturligtvis också återigen kommer slå tillbaka mot USA. Kanske inte så stort som 11/9, men på nåt sätt.

Kolla Hjärpe

Jag skrev om Gaza för några dagar sedan. Arg och lessen. I dag skriver Jan Hjärpe på Sydsvenskan i ungefär samma tillstånd och han riktar kritiken mot samma håll som jag: Sverige, EU och USA. Läs.

Fördrag, plus och minus

Jag fick precis mail från EAPN, European Antipoverty Network, där de kommenterade det nya fördraget "med blandade känslor" och träffar ungefär samma slutsatser jag drar.
Det är naturligtvis bra att EU nu definierar sitt mål som en "social marknadsekonomi" som ska bekämpa social marginalisering och diskriminering. I en portalparagraf står det att EU nu ska verka för "full sysselsättning" (jag undrar om man nu kan testa Europeiska centralbankens uppdrag – inlationsbekämpning före full sysselsättning – inför EG-domstolen för brott mot unionsfördraget?). Det gamla konstitutionsförslaget fick orättvis kritik från en svensk vänster som läste ganska inskränkt.
Men EAPN skriver också att det vor bättre om den öppna processen runt konstitutionen fullföljts. Och det blivit en enkel, sammanhållen text. Nu lyckades makthungriga regeringschefer låsa in processen i det vanliga sjaskiga kohandlandet - som om inget hänt.
Förenklat lyssnade man på det holländska nejet och gav nationella parlamenten större möjlighet att lägga veto mot kommissionens förslag. Bra. Men det franska nejet som ville ha ett mer politiskt EU med tydligare rättviseuppdrag, alltså starkare union, har inte satt några spår.
Jag tror nåt händer i EU. Många gånger har jag skrivit att folken och de folkliga opinionerna invaderar konferensrummen. Det är en process som bara rullar vidare. Konventet som skrev konstitutionsförslaget och debatterna som följde var en vändpunkt. Nu kan nog ingen stoppa tillbaka demokratispöket i garderoben. Därför känns det extra olustigt att den öppna process, EAPN skriver om, avslutades på gammalt traditionellt EU-sätt: bakom reglade dörrar.

Moderata mysterier

Littorins sliriga examen ligger nära obetalda tv-licenser hos en kulturminister och är ju skyhögt över en kladdig toblerone. Han är en arbetsmarknadsminister för moralisk upprustning och slut på fusk. Och så är hans egen cv ihålig. I Oregon är det straffbart att uppge examen från fejkuniversitet. Jag såg honom i Rapport i kväll han verkade pressad och totalt ur humör. Men han medgav inga fel.
Littorin är man och tillhör moderaternas inre kärna. Han kommer inte avgå. Och borgerliga ledarsidor och reportrar kommer släppa honom.
Skadan är ändå gjord. Ännu ett minus för de gåtfulla moderaterna.
Dom gjorde allt opinionsmässigt rätt före valet. Nu blir allt fel. Opinionssiffrorna bara faller och faller.
Avskaffad förmögenhets- och fastighetsskatt. Och nu förslag på ännu en karensdag.
Samtidigt lägger de nytt förslag till handlingsprogram där de vevar vidare på "Det nya arbetarpartiet". Det låter inte ens ihåligt. Det låter bara konstigt.
Och så har regeringen en Mats Odell, statsråd från dinosaurie-epoken (1990-talet) som inte förstår att politiken och samhällsdebatten förändrats ganska dramatiskt sedan dess – i Sverige, Europa och världen. Nya opinionsundersökningar visar på dåligt stöd för hans privatiseringsplaner. Inte ens borgerliga väljare verkar riktigt entusiastiska. Folk är smarta, men Odell är gammaldags och omodern.
Jag fattar inte. Under valrörelsen hade moderaterna fingertoppskänsla och tog rätt strider. Jag tror jag fattade hur dom tänkte. Och jag tyckte dom var fel men beundransvärt skickliga. Men nu förstår jag inte alls hur dom tänker.
Och Reinfeldt verkar bara rulla på. Helt oberörd. I Dagens Industri Weekend förra veckan sade han så här om motgångarna: "Det visar en uthållighet och en strategisk förmåga."
Är det nån som kan hjälpa mig fatta regeringens strategi. Jag trodde dom skulle göra ALLT för att vinna nästa val och inte upprepa den borgerliga regeringstraditionen att alltid misslyckas. Men nu verkar dom ju göra motsatsen: allt för att förlora människors förtroende.

Deprimerande

Inne i bloggstiltje nu. Håller på med nästa Arena så jag hinner inte mycket mer.
Men nåt måste sägas om Gaza.
Jag vet inte vem jag tycker sämst om:
Hamas som nu avslöjar sig som alla andra andra revolutionära islamister: intoleranta vapendyrkare utan omdöme.
Fatahs mutkolvar: varje gång jag ser Saeb Erekat eller nån av de andra känner jag stum ilska. Det är deras korrupta omsorg om egen makt och egna bankkonton som ruinerat palestinsk politik. Profitörer på förtryck.
Israels kortsiktiga apartheidpolitik: rasistisk och hänsynslös.
Men just nu tar EU priset: Deras bojkott av den folkvalda regeringen var en direkt orsak till situationen och inbördeskriget i Gaza. Och nu när Fatah kastar ut Hamas och båda grupperna dissar demokratin, då kommer EU kutande och släpper loss pengar och stöd. Vilket hyckleri.
Har ingen lärt nåt av det förfärliga inbördeskriget i Algeriet? Europa stödde den sekulära militären när den avskaffade demokratiska valresultat och portade islamistiska FIS. Sedan rullade långa nätter och många år av våldtäkter, bomber och uppskurna halsar.
Ska Gaza nu bli Palestinas motsvarighet till Dödens triangel i Algeriet?

Den lilla kretsen

I går dömdes Scooter Libby, en av Dick Cheneys medarbetare, till fängelse för att ha röjt namnet på en FBI-agent. En liten ljusskygg pusselbit i hela den kampanj av halvsanningar och lögner som föregick anfallet mot Irak – det John Le Carré kallat: "one of the great public-relations conjuring tricks of history".
I nya numret av American Prospect finns en fin liten artikel om hur Libby blev hantlangare inne i neokonservatismens hårda kärna. Som så många andra i den kretsen var han radikal i sin ungadom. Libby säkert den mest radikala. På 1960-talet sprang han på universitet med Malcolm X-tröja och fixade demonstrationer. Då var han mot Vietnamkriget. Men han slutade som en av dom som lurade in USA och Storbritannien i Irak. Hur kunde det gå så?
Libby blev så småningom förtrollad av Paul Wolfowitz och introducerades i den krets som samlades kring legendariska matematikern och kallakrigsatomvapenhöken Albert Wohlstetter – som lär ha varit en persom Kubrick tänkte på när han filmade Dr Strangelove.
Kretsen kring Wohlstetter framstår som en beslutsam superlojal cell – ungefär som kommunistpartiets celler in those days – med mål att rädda världen.
Jag har nån gång fått frågan på bloogen om jag inte överdriver inflytandet den lilla krets neokonservativa hade i Vita huset inför Irakkriget. Jag tror inte man kan det. Nu har dom misslyckats, totalt, och faller en efter en, bara Cheney kvar snart. Men när man så småningom summerar Bush katastrofala presidentperiod, särskilt den första, kommer den här kretsen lyftas fram. Redan för några år sedan kom ju James Manns försök i den enormt intressanta boken "Rise of the Vulcans".
Nu har alltså även Libby fallit. Undrar om han har kvar nån Che Guevara-tröja hemma. Det ironiska är ju att dom neokonservativa är vår tids leninister, men på andra sidan höger-vänsterskalan.